Intervju med Eva 2006

Det finns en kungstanke i Eva Bodfäldts arbete med hundar, ett arbete som i själva verket främst syftar till att utveckla oss människor, vårt samspel med vår fyrfota kamrat:
- Du kan inte kräva utan att ge. När du förväntar dig att din hund ska göra som du vill måste du ständigt ställa dig frågan: Vad vill din hund, vad har den för behov, vad kan den få ut av dig och allt du begär?
Det är augusti 2006, en av dessa svidande vackra sommarförmiddagar vi fick uppleva i rikt mått detta år. Från Fåfängans café ser vi Stockholms soldisiga inlopp i all dess prakt och vi pratar om det som fängslar oss båda:
Hundar och det på en gång gåtfulla och självklara i vår känslomässiga relation till dem, ömtålig, svårdefinierad och oändligt rik på en gång.

Jag ställer frågor till Eva om hennes erfarenheter och tankar efter tjugo år som hundkonsult, år som har mynnat ut i avsevärd framgång men också krävt sin tribut av ständigt pågående utvärdering, omvärdering och självrannsakan, något som också kunde kallas kontinuerlig metodutveckling och kvalitetssäkring.
- Kanske fann jag intuitivt något mycket grundläggande i mitt sätt att närma mig och vara med hundar redan när jag var ung hästflicka och inte ägnade mig särskilt åt hundar, berättar Eva.
- Jag upptäckte att jag hade god hand med hästar som var oberäkneliga, bråkiga och bångstyriga. Vad jag erbjöd dessa hästar var helt enkelt lugn. Jag var inte rädd och jag kände på mig att de här hästarna lät en komma nära om man bara ?var? med dem, inte stressade, kommenderade, krävde.
Där började det.

Eva Bodfäldt har utbildat sig grundligt både på Sofielunds hundskola i Arboga och med utbildningar i USA. Hallgren blev pionjär i Sverige med den inlärningsmetod som fortfarande utgör stomme i Evas hundpedagogik, och som går under namnet shejping. Den går ut på att man med uppmuntran modifierar en hunds naturliga beteende så att den gör det man vill ha den att göra. Före den metodens genombrott, den är numera vida spridd i Sverige, kuvade man sin hund till lydnad, om man kunde.
Likväl, det Eva med sin talang för att kommunicera med djur upptäckte som tonårig hästtjej, återkommer ständigt under intervjun:
- Lugn. Bygg lugn och ro kring dig och din hund. Utan lugn kan du knappast lära din hund någonting.
Eva ger ett exempel som illustrerar både principen om lugnet och idén med att belöna fram önskvärt beteende:
- Du har en vild och måhända litet rastlös valp som sprattlar och bär sig åt när du håller i den. Vad du då inte ska göra är att släppa ned den när den sprattlar alltför livligt.
- I stället ska du slå dig ned och se till att det blir lugnt kring dig själv. Ta hunden i knäet. Sannolikt sprattlar den och vill loss. Då håller du den lugnt med bestämt, som man gör med barn när de är oroliga. När den har lugnat sig ordentligt får den ge sig iväg.
- Efter några gånger har valpen lärt sig att det är lugn som gäller i din närhet och när väl lugnet har infunnit sig kan den få göra något roligt.
Och då är vi tillbaka vid kungstanken vi började med, tanken att hunden måste få egna behov tillfredsställda under den inlärningsprocess eller kanske man ska tala om det gemensamma umgänge mellan dig och din hund som mynnar ut i att denna gör det du begär.

- Det är utomordentligt viktigt att du har hunden med dig i din vardag, att den delar positiva upplevelser tillsammans med dig, påpekar Eva. Låt den tillfredsställa sin nyfikenhet, låt den vara med i olika miljöer med andra människor, med andra hundar. Lek med den, låt den utföra sådant som är roligt och naturligt för den att göra med hänsyn till egenskaper den besitter ? apportera, spåra, bära på saker, springa rätt och slätt eller vad det kan vara.
- Då skapar du lust och förtroende i er inbördes relation. Det utgör basen för hundens vilja att i gengäld kommunicera med dig. Har du väl fått en lustfylld kommunikation till stånd är hunden angelägen om att ?läsa? dig och dina intentioner. Den blir benägen att försöka lista ut vad du förväntar dig att den ska göra.
- Belönar du sedan när hunden gör rätt befäster du ganska snabbt det beteende du vill ha.

Men man kan väl inte uppfostra hundar enbart genom att belöna dem, invänder jag. Man måste väl ändå någon gång använda förbud eller korrigeringar, dvs. förbjuda hunden saker genom att lära den att det inträffar tråkigheter om den gör något den inte får göra?
- Självklart använder jag korrigeringar i min uppfostran, svarar Eva. Men erfarenheten har lärt mig att hunden i sitt dagliga liv med mig gör mer rätt än den gör fel. Då har jag vinnlagt mig om att vara uppmärksam på när den gör rätt och belöna den. Det underhåller förtroendet som sedan gör korrigeringen effektiv, när jag måste ta i för att få hunden att ändra beteende.

Om huvudtankarna i Eva Bodfäldts hundfilosofi har bestått genom åren så har praktik och metoder ändrat sig efter hand.
- I början var jag väldigt angelägen om att ?ta itu? med de hundar som kom till mig. Jag bildade mig raskt en uppfattning om vad som borde göras och skred till verket med mina handlingsprogram. Åren och erfarenheten har dock lärt mig att det är bättre att nollställa sig så gott man kan inför den hund man ska arbeta med. Man ska ?läsa? den länge innan man bestämmer sig för olika mått och steg.
Eftersom jag har gått kurser för Eva Bodfäldt vet jag vad hon menar: Hon iakttar mycket stilla den hund hon tar sig an. Småningom lockar hon den att intressera sig för något särskilt och lägger då noga märke till vad den gör och inte gör.
- Jag ?läser? faktiskt två berättelser parallellt när jag väntar på att hunden ska uppfatta det jag försöker intressera den för, berättar Eva. Jag kan dra slutsatser om hunden både när jag aktivt tränar den med men också när den inte svarar, dvs. Under den tid då den tvekar och ägnar sig åt annat än det jag försöker få den att uppmärksamma.
Eva Bodfält lär ut allt från vardagslydnad, avsedd för oss vanliga hundägare, till mer avancerade färdigheter, avsedda för arbetshundar, polisens fyrfota assistenter exempelvis. Och så försöker hon få fason på problemhundar. Eva Bodfäldt påpekar att problem med hundar nästan alltid handlar om problem vid möten. Hunden klarar inte att möta andra hundar eller människor under civiliserade former utan blir aggressiv, uppjagad eller okontrollerad på annat sätt.

- Möten är ju först som sist en träningssak. Det är därför jag är så angelägen om att människor ska ha med sig sina hundar överallt, redan från begynnelsen när dessa är valpar, understryker Eva.
- Finner man att problem börjar uppträda i hundens sätt att klara av möten måste man ägna mycket tid, engagemang och uppmärksamhet åt hunden för att mota Olle i grinn´.
- Man måste vara förutseende, försöka undvika akuta situationer, iaktta hunden och belöna den så länge den beter sig rätt, uppmuntra den att vara lugn och framför allt vara kolugn själv, säger Eva.
- Vad folk ofta gör med hundar som blir stökiga vid möten är att de ägnar sig helt åt korrigering. Drar i kopplet, bannar, förmanar och i värsta fall skriker. Vad som då händer är att det uppstår starkt fokus på det felaktiga beteendet samtidigt som en konflikt trappas upp i alla riktningar. Nästa gång riskerar hundens beteende att bli än hispigare.

Och så är Eva Bodfäldt tillbaka i sin kungstanke igen: Allt handlar om hur mycket vi ger vår hund. Är hunden nöjd och tillfredsställd i sin relation till oss har den också mycket att ge tillbaka i form av följsamhet och hörsamhet. Eva Bodfäldt har samlat sin hundfilosofi och all kunskap och erfarenhet om hundar som hon förvärvat under sina år som konsult i en bok som heter ?Kontaktkontraktet?. Hon skrev den 1999 under en vistelse hos Anders Hallgren i USA. Hon skrev hundratals sidor men fick ingen riktig fason på texten förrän en duktig redigerare vid namn Jeanette Axenmo tog sig an materialet och boken såg dagens ljus år 2001.
Den har blivit en försäljningssuccé och kommer att utkomma i ny omarbetad upplaga vintern 2007.
Den är mycket läsvärd säger jag som följt och ihärdigt uppmuntrat dess tillblivelse.

Yrsa Stenius

Svenska