Jag menade inte i tisdagens inlägg att hundar kan räkna, som en läsare felaktigt trodde. Med stimuluskontroll menar jag att hunden på Youtube diskriminerade vilken signal som gav tillåtelse att ta leksaken. Allting utom tre innebar att hunden skulle förhålla sig stilla. Prova själv att sätta din hund och lägga ut en godbit eller leksak framför honom/henne på golvet.

 Istället för att du säger "varsågod" när din hund tittar på dig så kan du prova att berömma din hund. Sitter han/hon kvar? Ge då ett "varsågod" så att hunden får ta godbiten. Utveckla kunskapen om "varsågod" genom att lägga in nonsensord. Kuling kunde skilja på "apport", "bus" och "loss" när han höll i ett föremål. Jag kunde till exempel säga "apport" till honom. När han sedan stod eller satt med föremålet i munnen så alternerade jag med att säga "bus"  eller "loss" vilket innebar att han fick tugga och busa med föremålet, eller så skulle han omedelbart släppa föremålet. Omedelbart jag återigen sa "apport" tog han upp föremålet alternativt upphörde med tuggandet och höll istället prylen alldeles stilla. Signalen "loss" innebar att jag kunde be honom att släppa föremål på avstånd och inte bara i min hand. Ingen nybörjarövning precis, men en väldigt kul och avancerad form av apportering – på tal om stimuluskontroll.

Det är idag precis en månad sedan Kuling fick somna in. Det känns fortfarande som om jag är stympad. Nåväl, så sakteliga kravlar jag mig upp ur mörkret och till sommaren flyttar antagligen en ny liten jaktlabbe in i familjen, om allt går vägen. Semestern kommer därför att förläggas i augusti istället för i juli som tidigare planerat.