I min gröna ungdom när jag höll en av mina första lydnadskurser, deltog en äldre herre vars svarta schäfrar alltid hette Billy.
Jag hade äran att få Billy nummer 3 på lydnadskurs. Husse hade uppnått den ålder då det för allas bästa hade varit bättre om han valt en något mindre hundras. Kopplet var alltid hårt lindat runt husses handled. Allt annat var en omöjlihet eftersom Billy troligen hade ryckt omkull sin husse. Jag kan väl knappast ta åt mig äran över att Billy var lydigare efter kursen än när han startade kursen. I alla fall inte i den meningen att Billy lärde sig att hålla sig hos husse då han var lös. Efter en inkallning som inte föll så väl ut säger husse lakoniskt: – Hade jag bara kunnat ta mig mig en kylskåp hit så hade du minsann fått se på inkallning!
Har du något eget bra tips på inkallningsövningar?
Bästa tipset belönas med ett presentkort till en valfri clinic. Tävlingen pågår till den 6/9.
19 svar
Jag tränar så när hundarna är lösa i skogen att jag plockar upp lite spännande skogmaterial ex. kottar som jag går och håller en kort stund för att sedan slänga i väg dom, gärna i ett snår, högt gräs e. dyl. så de får använda nosen. Vartefter promenaden fortsätter plockar jag vidare och kastar ut. Det ger fullt fokus på mig och ger hunden stimulans. Hade jag stora problem skulle jag börja leken i lina innan hunden fick göra det lös. På det här sättet behöver jag inte känna ångest över att ha glömt favoritleksaken, godiset mm. Bästa belöningen finns i skogen och på vintern finns det gamla kottar kvar i granar och tallar.
Det finns många bra övningar men jag försöker jobba mycket med Alfons förväntningar på kommandot. Att HIT aldrig betyder Nu är leken slut eller Nu bli jag fastsatt i kopplet! Än så länge betyder HIT för Alfons – det vankas godis, nu ska vi leka, nu händer något spännande. Han kommer som ett skott när jag ropar det magiska ordet. Därför behöver man kalla in och kalla in hela hela hela tiden utan någon som helst anledning men bara typ var tjugonde gång av någon tråkig…
Istället för att ta med sig kylskåpet så kan man ta med sig ett speciellt ljud . Genom att ha en speciell matsignal, som helst ska vara ett ganska genomträngande ljud som också funkar på stora avstånd, så får man en betingad signal som kan användas för inkallning. Den ska ju förstås helst hållas ren och bara användas i nödfall. Men om man har en hund som aldrig kommer när man ropar så kanske man kan bryta trenden genom att använda den ute och vid svåra störningar, och passa på att superbelöna när hunden kommer
Pipmöss, avsedda för katter, funkar oftast bra på vidlyftiga hundar. Man håller musen högt när man piper och när hunden är på väg fram så agerar man som om det var en levande hamster (om man är rädd för möss . Dvs man håller pipmusen först högt över huvudet och piper, sedan i axelhöjd nära kroppen, samtidigt som man vrider sig ifrån hunden.
För mig har detta funkat på min egen hund var hon var ung och yster. Pipmusen, använd på detta sätt, har också varit ett effektivt redskap för mig som testledare på MH för att snabbt få in unga hundar mellan momenten.
Att slänga sig på marken, med ansiktet gömt i händerna och gråta högljutt kan funka rätt bra
Men långsiktigt ser jag ingen annan lösning än att först analysera sin hunds högst skattade önskemål/behov och sedan se till att man själv kontrollerar tillgången på dessa "värden" (aktivitet/leksak/favoritgodis/jakt/kamp/uppmärksamhet etc).
Kan man sen lära hunden att man själv är den enda som har tillgång till det som den önskar sig allra mest, så är chansen ganska hygglig att den kommer när man kallar.
Vad många roliga inkallningstips som kommit, själv försöker jag att alltid ha en boll i fickan, mina hundar tycker det är en superbelöning att få hämta den och det får dem att komma även om rådjuren skuttar upp framför näsan på dem.
Mitt bästa tipps är att hunden ska föränta sig att det alltid händer något roligt då vi roper! Och gärna olika saker varje gång. Ena gången kallar jag in och hunden får jaga mig en bit in i skogen, nästa gång gömmer jag godis, gången efter kastar jag en boll, sätter mig på huk och hunden får slicka mig i annsiktet 😉 tar upp en pinne och håller någon sekund för att sedan gömma bland andra pinnar. Gömma husse är också en rolig övning! Problemet med min inklallning på min hund är väl bara den att hon nästan ständigt håller sig vid min sida,det är där det roliga händer 🙂
Tack för en jätte fin och lärorik blogg, med en fantastiskt fin labrador!!!
Mvh Liza
Hejsan,
Igår när vi var ute i skogen så testade vi en ny inkallning..
När hundarna sprang och lekte visslade vi på dom, alla kom springandes, vi kastade ut ett godissök när dom var påväg och fortsatte gå, när hundarna lämnade godisplatsen så visslade vi igen, alla kom springades och godis kastades ut igen, sen provade vi att bara vissla och alla hundar samlades runt oss och väntade, mycket enkelt och dom verkade tycka att de var spännande och vi fick hem trötta och nöjda hundar som fått använda både nosen och hörseln.
När det handlar om nyinlärning av inkallningsordet så vill jag att det ska vara synonymt med belöning. Jag vill att hunden ska vänta och längta efter att jag ska ropa det magiska inkallningsordet så att han/hon äntligen får vräka sig till matte och få superbelöning.
Hur jag lär in det brukar variera men när hunden är på väg in i full fart halar jag upp favoritleksaken och ropar inkallningsordet. Ett annat knep är att fresta med leksak eller godis, eller kanske både och och sedan låta en vän hålla i hunden medan man själv går bort och leker med leksaken och låtsas äta upp godiset. När inkallningssignalen ätligen kommer brukar hunden rusa fram som ett ånglok. Inget fel på motivationen där inte.
Eftersom alla hundar är så olika så måste man ju ta reda på vad som fungerar bäst på just hunden det gäller… Till en av mina tikar som gör vad som helst för ätbara ting, har jag ett mycket värdefullt "nödord" som lyder M A T. I vanliga fall belönar jag henne när hon är påväg mot mig genom ett godisregn eftersom hon älskar att leta reda på ätbara gotter Min andra tik är inte mycket för att äta saker, hennes stora grej är istället saker som rör sig, låter och gärna piper. En bit fårskinn i ett långt snöre som kastas ut i luften får henne att komma som ett skott. Att göra konstiga och knäppa ljud själv är också en kanonbra inkallningssignal, om man är modig dvs och inte bryr sig om att någon kan höra en
För några år sedan när vi hade 3 schäfrar som alltid sprang lösa när vi var ute i skogen,dom var alltid lite före oss och av en händelse så ropade vi NU VÄNDER VI när hundarna hörde oss ropa och tittade till såg dom bara ryggen på oss och kom som ett skott för att hinna med.Det här slutade med att dom hade alltid koll på oss, man kunde se på deras öron att dom gick och väntade på att vi skulle ropa.Dom reagerade väldigt snabbt när signalen kom,för att inte komma efter.Det behövdes varken leksak eller godis inkallningssignalen fungerade perfekt.
"Gröna Lund" är öppet just nu! (Men absolut inte om 15 sekunder, då är det stängt och inget kul händer.) Signalen (t ex HIT) betyder alltså att det vankas något kul eller gott. Men Grönan stänger ganska snabbt, så det gäller att passa på när det är "öppet". Det lär sig även de hundar jag ibland passar, jättesnabbt. "Åh fy fan! Här gäller det att kuta, annars missar jag attraktionen!"
Jag lär alltid mina egna valpar och kursdeltagare signalen: "Koppla dig". Jag tipsar dem om att använda halvstryp alt. retriverkoppel till hunden. I en vecka håller jag fram halsbandet öglan med en godbit på andra sidan och säger: Koppla dig! Därmed får kopplandet en positiv laddning och det är lätt att få kursdeltagarna att vara konsekventa med ordet eftersom det inte är något man säger slentrianmässigt i vardagen. Sedan gör man detta när hunden inte är i närheten inne, när man är på promenad när den inte har något särskilt för sig och så småningom även i lite mer utmanande situationer. Jag tycker styrkan i övningen är just det lite unika kommandot och att hunden blir glad och får positiva associationer till att bli kopplad.
Både jag och min mamma har lärt våra hundar signalen "Koppel" enligt samma princip som Anna Engström beskrivit ovan. Man får efter lite träning två inkallningssignaler, dels ordet "koppel" att hunden själv söker upp mig för att stoppa huvudet i halsbandet. Dels blir själva åsynen av kopplet en tyst inkallningssignal, man viftar med kopplet och hunden kommer springande! Toppenbra!
Jag försöker springa ifrån hunden samtidigt som jag kallar på den. När den
är hos mig blir det bus och sen försöker jag springa ifrån igen. Jag visar med hela min kropp och själ hur roligt jag tycker det är.
Det bästa inkallningstipset jag har är en bra relation mellan förare och hund: en stor dos kärlek, en del aktivering anpassad till ras (och eget intresse), konsekvent uppfostran och några månader investerad tid är receptet jag följer.
Jag kallar in hunden högst en gång om dagen eller ännu hellre mer sällan. Det är det som är vitsen! MEN NÄR JAG VÄL GÖR DET, då duger inte köttbullar och korv utan då ska det vara något väldigt gott. Smörstekt lever, oxstek el dyl. Alt en superkul leksak som BARA använd till detta och givetvis massor av beröm från hjärtat. Denna inkallning kör jag från valp till vuxen.
Som inkallningssignal anväder jag hundens namn med ett alldeles speciellt tonfall. Glatt och högt. Denna inkallning ska fungera till 101% och får inte missbrukas. Annars använder jag kom, häråt,eller hundens namn i vanligt tonfall och då är det ok om hunden bara kommer till 95%
Jag har tre hundar,två storpudlar på åtta resp fyra år samt en BC på 10 mån.BC´n AVSYR att bli omsprungen…För att få rätt "känsla" i inkallningen,även i lydnadsträningen samt satt signal på detta har jag gjort så här:i skogen sätter jag hundarna på rad efter varandra,BC´n först långsammaste pudel ngr meter bakom sist snabbaste pudeln.Går i väg och kallar in (samt håller mej i nåt för att inte blåsa omkull)Nu gör jag naturligtvis inte så här alltid,men det sätter rätt fart och känsla i hundarna!
Jag brukar säga åt mina barn att de ska lägga sig ner och låta som en köttbulle. Varje gång de har testat metoden har de blivit anfallna av en pussande hund… Kanske lite opraktiskt men det har funkat!