Många är de retrieverägare som fått rådet att sitta en hel dag på kurs och låta hunden göra – nada!Till slut tröttnar hunden och kommer att lägga sig ned och koppla av. men fungerar det verkligen?
Tillåt mig att vara en aning skeptisk till metoden att trötta ut hunden. Framför allt så tror jag att uttröttningsmetoden många gånger verkar mer effektivt på hundägaren. Ingen har väl lust att sitta en hel dag utan att göra ett enda arbete med sin hund?
Hur uppstod rådet att retrievern i jaktlig träning ska/kan tröttas ut? Har vi någon statistik på att det verkligen är en effektiv metod?
Jag ser skillnaden på mina egen hund när jag undervisar- alternativt om jag själv går som kursdeltagare. Aktiviteten hos Zakk är väldigt mycket lägre när jag själv undervisar. Vad beror det på? Vad kan vi lära av det faktumet?
Skillnaden mellan att träna en- alternativt flera hundar är milsvid. Det är då aldrig frågan om att det är en enda hund som står i centrum för all uppmärksamhet. Hur påverkar det hundens inställning till träningen? Är det rent av enklare att träna flera hundar eftersom det aldrig är en självklarhet vilken hund som ska få jobba? Fungerar uttröttningstaktiken bättre när man har fler än en hund?
Vad tycker ni? Vad har ni för erfarenheter av att träna fler än en hund samtidigt?
16 svar
För mig är det blandat. Vilde är mer balanserad när han vet att jag har full koll. Tränar jag alla tre kan det bli lite rörigt ibland. Har jag däremot kurser brukar det fungera ok, men han tycker det är svåååååååårt när jag kastar åt andra Kräver oftast en tennisboll som belöning
Efter ganska lång tid har hundarna lärt sig att koppla av medan en tränar. Eftersom Mick får 90% av all träningstid så kan Tiger lätt koppla från och nästan somna då vi tränar, medan Mick aldrig riktigt släpper fokus på Tigers träning, även om han är tyst och ligger stilla.
jag tränar ofta mina 2 samtidigt. Jag upplever att man kapar förväntan på….eftersom de inte vet VEM som ska få arbeta eller vänta. Nu har jag en valp här hemma… så snart blir det 3 som får turas om….kanske ännu effektivare..
Jag upplever båda sidorna av myntet tror jag. Dels så får jag hundar som blir bra på att koppla av eftersom det är vana vid att de inte alltid kan stå i centrum när de får turas om att träna. Men jag märker också att konkurrensen gör dem mer taggade när det väl blir deras tur.
Hmmmm.. Det fungerer definitivt INTE så med mina hundar. Har måttet ta tak i dette med passivitetstreningen nå da mina hundar kappas om treningstiden.
Nå opplever jeg at jeg trener to hunder samtidig, da den ene belønnes for momenttrening med meg mens den andra belønnes for å ligge stille og se på…. hahahaha, med flere hunder blir man hvertfall god på å holde koll på flere samtidig
Mina hundar blir uppstressade av att se varandra träna, för mycket konkurrens, båda älskar att arbeta. Jag föredrar att träna passivitet med dem var för sig, då blir min fokus bättre riktad. Passivitet är ju nåt man måste träna fram, inget man får gratis genom att lägga sig på soffan! Min servicehund har precis legat passiv under ett två timmars långt medlemsmöte på klubben! Skratt, applåder, höjda röster, tappade kaffemuggar – inget störde henne – och hon är ändå en kelpie! Träning ger framgång!
Morsomt du skrev om det, for det er nettopp så noen trene på, det med å uttråka sin hund, uten særlig hell… hunden var jo faktisk i fokus hele tiden
Men det fungerer veldig bra synes jeg, og dette har de faktisk skjønt helt av seg selv; når jeg har med mannen bort for å trene holder han den ene hunden mens jeg trener med den andre (har en veldig snill mann ), og den som ikke trener legger seg bare ned og venter, lager ikke lyd eller tull i det hele tatt – men er klar på et sekund når det er tid for å bytte hund. Selv hr. Olsen fikser dette – helt av seg selv. Eller – hvis de har bråket så har mannen tatt dem med seg litt vekk, og det ønsker de jo ikke, vil jo helst få med seg det som skjer, så kanskje han har trent dem helt uten å vite det
Timjan som är en bc och haft jättelätt för pip klarar numera att vara med på jaktträning och vara alldeles tyst, kan vänta på sin tur. Jag börjar dock ofta med henne om det är riktigt svår träning, tex vattenapportering som är hett. Annars varvar jag olika på sök och markeringar. Dom ska aldrig veta vem som ska få göra härnäst. Gjorde misstaget att varva min gamla bc Bess med Timjan på ett regelbundet sätt, varannan gång fick dom göra, helt förkastligt. Timjan lärde sig ordningen och blev pipig när jag ändrade reglerna. Dum matte!! Lydnadsträning hemma gör jag ofta så att en får vänta i soffan medan den andra jobbar och tvärtom. Jag belönar oregelbundet den hund som väntar lugnt också. Abby är tränad så från början och har ganska lätt för att vänta i olika situationer även om hon aldrig skulle somna, det är en aktiv väntan kan man nog säga.
Jag lägger alla mina fem hundar mitt på planen när jag tränar, pressterar dom inte byts dom ut, så det gäller att vara på topp med topp attityd om man vill vara kvar på planen med mig, och självklart gäller det att vara tyst och ligga still om man vill vara den som får komma in på planen, jag tränar aldrig passivitets träning. Det är som du säger, det blir av bara farten…
Jag tänker så här: Man kan lura sig att tro att den väntande hunden minsann får lära sig passivitet medan man tränar hund nr 2 – eller när man sitter på ryggsäcken med hunden i koppel liggandes på marken. I själva verket så blir det inte riktigt så som man har tänkt sig för den kanske har förstått att det är ju först när den är vid vänstersidan vid sin gående/stående matte/husse som jobbet kommer att gälla den? Kanhända kommer t ex "oljud" först när ägaren reser på sig eller hämtar hunden/byter hund och den är vid ägarens vänstersida – startberedd? Särskilt om ägaren dessutom tittar på den så att den blir medveten om att något förväntas av den.
Om jag i första hand tänker på retrieverjakten, så ska ju hunden kunna vara passiv under lång tid för att sedan kunna jobba oavbrutet – alltså "av" och "på" växelvis, inget konstigt med det. Hur får jag då hunden som kan växla mellan totalt lugn till hög aktivitet fram och tillbaka?
Man kan på träning säkert sitta hur många pass som helst på ryggsäcken och bara "träna" passivitet. Men den dagen man ställer sig upp, går fram inför "jobbet" så kanske förväntan snabbt slår till ändå efter ett par pass, hur mycket passivitet man än tränat fram till dess?
Därför tror jag att hunden i tidig ålder ska lära sig att vara med i träningsmiljö men att man undviker att skapa hög förväntan på aktivitet. Att vara i träningsmiljön ska bara kännas som ett naturligt inslag som vilken miljö som helst.
När man sedan ändå vill börja träna så kanske man inte som 5:e ekipage ska ta samma markering på vattnet som de andra 4? Kanske man istället ska träna fotgående och ett litet närsök upp mot skogen. Alltså att inte göra det som hunden bygger upp förväntan på och ser fram emot ska hända. Därför kan det ibland vara tveksamt att gå på kurs…!
Likaså på lydnadsplanen. Ibland sätter vi oss och tittar på, ibland ställer vi upp i tävlingsposition och belönar kontakten men går genast tillbaka till fikabordet igen. Ibland gör vi ett enda moment och ibland flera moment vid träningspassen. Bort med rutiner!
Våra hundar har såklart som individer olika lätt att gå upp i stress och det gäller att tidigt se tecknen på om min hund är stressbenägen, och aldrig fortsätta träningen vid minsta pip, trampande eller flämtande. (Sen finns det ju stressade hundar som löser stressen med att bli passiva istället.) Någonstans har kanske en sådan hund också fått "ta för sig" lite för mycket och är oroliga bara därför? Vem bestämmer aktiviteten – hunden eller jag? Framför allt tror jag att vi förare överför bra mycket mer på våra hundar än vad vi är medvetna om.
Jag har tre flattar och gjorde så i början när jag tränade dem växelvis att jag hade mycket fokus på dem som inte jobbade och belönade lugn. Om den som jobbar gör ett bra jobb får den fortsätta jobba eller en extra kul lek som avslutning. Nästa hund att jobba är den med lugnast sinnesstämning. Taggar den på för mycket när den blir vald får den fortsätta vara passiv.
Ibland låter jag dem jobba åt olika håll samtidigt. Det tycker jag är en kul övning.
Nu har min äldsta tik haft problem med ett ben så min mammas hund har följt med på skogspromenaderna istället och då har det genast blivit oordning i leden, så jag har fått backa träningen och igen lägga stort fokus på att belöna passiviteten. Ett bakslag jag fått som jag inte riktigt rått bot på än är att min tik nu går efter mig en bit när jag är ute och lägger söket. Jag binder henne helst inte. Några tips?
Hälsningar
maria & flatgänget
Vilken härlig respons. Tack för alla kommentarer och tips hur ni själva tänker och tränar.
Tillsammans kan vi göra underverk!!
Maria!
Har du provat att lägga ett närsök bakom henne, innan du går iväg framåt? När du kommit ut på ett för henne lämpligt avstånd kan du skicka henne bakåt och på det sättet minska förväntningarna i din riktning. Try it!
Varför gå kurs för det? Är bara att sätta sej på torget och äta en glass så löser det sej själv och man får miljöträning på köpet.
Jag tränar bara 1 hund åt gången för oftast är det problemhundar jag har då men kan min hund något bra så kan jag ta med en problemhund så den får se hur det ska gå till.
Tränade en kompis hund igår med att gå lös samt gå på vänster sida och kommandot "Kanten" när han kom för långt ut. Koppel är fånigt
Jag har tränat två hundar länge nu och det fungerar jättebra. I början fick den ena vara uppbunden och sedan har jag växlat om. Inga problem alls, snart behövdes inget koppel de ligger vid ryggan o väntar på sin tur. Avkopplade o fina. Bryr sig inte om andra hundar runt omkring
Tack för tipset med närsöket, det skall jag pröva. Viss risk att det inte bara är hon som tar närsöket men är jag uppmärksam skall det nog gå.
maria & flatgänget
Tack för denna inspirerande blogg har hittat hit ganska sent men jag har lärt mig massa nytt. Hälsningar maria http://www.hundfodertips.se