Mitt arbete skänker mig så många upplevelser i form av nya vänner, nya platser som jag annars troligen inte skulle ha besökt. Jag skulle säkert som de flesta åkt söderut. Men Norges norra del är fullkomligt fantastiskt och det är sällan jag ätit så gott. Närproducerad mat med tonvikt på fisk, ren och lingon och duktiga kockar.

Helgen gick i rasande fart. På fredagkvällen höll jag ett föredrag, grundträning under lördagen enligt Kontaktkontraktets principer och söndagen ägnades åt problemlösning. Det kanske mest uppskattade inslaget var när jag bad en av hundägarna vars hund var reserverad för män att hon skulle ta initiativet och gå fram och flirta med alla mörka och mörka män hon såg. Ett mycket uppskattad uppmaning bland resten av gruppen.

Rädslor är smittsamma, inte bara mellan hundar, utan i lika stor omfattning mellan hund till människa. Vi tittar på våra hundar för att se hur de mår – och oron börjar likt en boll studsa mellan hunden och oss själva. Därför bad jag hundägaren att gå fram till män och inleda en lättsam konversation. Det tog bort fokuset på hunden, samtidigt som hundägaren fick ta ett initiativ där hunden inte på något sätt stod i fokus.
Tvärtom fick hunden under tiden stå bakom benen på matte och knapra godis. Då sker en passiv inlärning “matte är glad, inte orolig, och jag får äta snarr bakom benen på matte och slipper ta initiativ som jag inte mäktar med”. Det är en förutsättning för att hunden i nästa steg ska bli nyfiken och vilja hälsa.

Det är ofta enklare att börja arbetet med ägaren istället för hunden. En hund som smittar av sin rädsla på ägaren kan vara ett större problem än att hunden är rädd. Om vi bygger upp ägarens mod och ger personen nycklar till förändring löser sig en del av hundens rädsla med automatik. Flirta mera ni som har rädda hundar! 🙂