Jag funderar på vilket ansvar vi instruktörer har när vi utbrister, ”du har en dålig relation”. Hur landar den hos mottagaren, och vad har jag som hundinstruktör för ansvar för hur mitt tvärsäkra uttalande landar?
Om och när vi ges en alltför svår uppgift sker en direkt påverkan på relationen – för stunden. Detta oavsett situation och miljö eller övrig kunskapsnivå. Då finns enbart en lösning- förenkla uppgiften. När vi blir stressade, oroliga eller saknar relevant kunskap i stunden, kan vi inte agera på ett lugnt och konsekvent vis. Det säger sig själv. Det behöver inte vara fel på relationen. Däremot är situationen alltför svår för oss att hantera. Vi saknar verktyg!
Då behöver vi ställa oss följande fråga: på vilket vis kan jag förändra situationen så att jag får bättre kontroll och därmed återfår min trygghet, vilket gör mig till en bättre lärare?
Enkelt uttryckt: Vill jag känna nyfikenhet eller oro? Vilket skapar bäst förutsättningar för en positiv förändring och kunskapsutveckling?
Vad gör vi med hunden som inte behärskar en färdighet? Svar: Vi gör det enklare. Likadant gäller för människor. Vi blir märkligt nog inte skickligare och utvecklar ett större självförtroende när vi får höra begrepp som, ”du har ett dåligt ledarskap” eller ”du har en dålig relation”.
Det borde vara skottpengar på klyschan ”du har ett dåligt ledarskap”, ”Du har en dålig relation”.
2 svar
Så bra skrivet. Vi instruktörer har ett stort ansvar i hur vi lär ut. Skulle aldrig säga så till mina kursdeltagare. Däremot försöka hitta de som kan motivera både hund och förare. Stärka samarbetet med enkla övningar och belöningar som kan leda till motivation. /Anne
Det kan vara en sån simpel kommentar som ”du måste bli roligare” som kan göra att man som hundägare bryter ihop, när man tycker att man har gjort allt. Det är en så oprecis kommentar som inte ger någon hjälp och får en att känna sig oduglig och otillräcklig.