Det är många hundägare som sliter sitt hår över hunden som gnäller i vardagen, under träning eller på tävling. Jag har mina tankar och mina träningsmetoder medan andra tränare hittar sina tillvägagångssätt. Vill du hjälpa mig att samla in information genom att besvara ett par frågor? Dina svar kommer sedan att ligga till grund för en kommannde blogg i ämnet. Frågorna är riktade till dig som har en hund som gnäller, oavsett om du anser att det är ett problem eller ett naturligt sätt för hunden att kommunicera vad den vill eller inte vill. Du kan välja att besvara frågorna nedan direkt i blogginlägget, på FB. Föredrar du att vara anonym? Svara på info@evabodfaldt.com
Var din valp gnällig redan som valp? Om du svarar ja, försök att gå bakåt i tiden och försök att minnas vad som var utlösande stimuli för beteendet? Din känsla, situation, miljö?
Gnällde/er din valp när du var/är aktiv eller när du ”bara” står eller sitter stilla?
Gnällde/gnäller valpen när den inte stod/står i centrum för din uppmärksamhet?
Hur ofta tränade/tränar du din valp aktivt och hur länge?
Hur påverkar/de det dig själv när valpen gnällde/gnäller?
Den vuxna hunden
Hur bedömer du din hunds livlighet på en skala mellan 1 till 3 där 3 står för mycket livlig?
Hur bedömer du din hunds förmåga att koncentrera sig på en uppgift?
I vilka situationer och miljöer är din hund som mest orolig?
- Inomhus, var, när och vad gör din hund?
- Utomhus, var, när och vad gör din hund?
Vad är dina egna utlösande signaler för att hunden ska börja att gnälla? Kommandon, kroppsspråk, känslor?
Ex. Gnäller din hund när du är aktiv- står- sitter stilla eller gör någonting där hunden inte står i centrum för din uppmärksamhet?
Tack för din medverkan!
6 svar
Jag har en 10 månaders labrador som har gnällt sedan hon var valp. Hon gnällde när hon var otålig tex när hon inte fick maten fort nog men det har vi lyckats träna bort. Nu gnäller hon mest när jag är passiv och hon inte får uppmärksamhet. Detta sker både i hemmiljö och på andra ställen, ute och inne. Hon gnäller aldrig i träning men jag har inte tränat i grupp så mkt just pga av gnällandet och min oro att det ska komma där. Vi tränar flera korta (5-10min) pass varje dag med både lydnad och nosarbete. Jag försöker ha en avslappnad inställning till hennes gnällande då jag inte vill uppmärksamma det och därigenom förstärka det men det är självklart att jag ibland känner stress då hon gnäller ffa bland folk.
Jeg har en labrador tispe på ca 2,5 år. Vi trener med Norske Redningshunder,ettersøkning og lavine. Hun gjør/gneller når jeg stopper bilen når vi har kommet dit vi skal trene (og bare da, ikke på andre kjøreturer) og når jeg tar henne ut av bilen hvis vi blir stående og vente før vi kommer i gang med jobben/treningen/søket.
Jeg tolker det som hennes høye forventninger til noe hun synes er fantastisk gøy. Og at hun har høy motivasjon. Noe som jo er positivt.
Men det er også negativt, fordi hun stresser seg opp, stresser meg opp, selv om jeg forsøker å ignorere og å ikke la meg stresse. Jeg tenker hun bruker unødig energi på dette, som hun kan trenge når hun skal ut og jobbe. Dessuten er det forstyrrende for de jeg trener med da det er vanskelig å ha en samtale med hunden ved siden av før hun og jeg skal ut i søk.
Ellers lager hun lite lyd, både hjemme, inne og ute.
Ser at jeg ikke har svart på alle dine spørsmål.
Min hund gjør altså når det ikke skjer noe, men hun har høye forventninger (min tolkning).
Jeg forsøkte til å begynne med å be henne være stille, men det hjalp ikke. Så nå kommenterer jeg det ikke. Forsøker å ignorere, være rolig og gjøre det jeg skal gjøre. Ikke gi henne oppmerksomhet. Men forsøker belønne henne så snart hun er stille. Og om hun feks begynner å gjø når jeg åpner bakluka for å ta henne ut har jeg ofte lukket bakluka igjen for så å åpne den når hun er stille. Det har hjulpet.
Dette har blitt et stressmoment for meg og jeg ser ikke bort fra at mitt stress, selv om jeg jobber med å holde meg rolig, forsterker hennes atferd.
Min hund gnällde lite som valp, särskilt när hon inte fick vara nära mig eller inte fick min uppmärksamhet. Hon kunde även gnälla på promenader om jag satt mig ner en stund och blev passiv. Jag tränade min valp korta pass (10 min) eller någon liten övning nästan varje dag eller flera gånger om dagen. Jag träffade även delar av hennes kull och tränade regelbundet med dem.
På en livlighetsskala skulle jag säga att hon är en tvåa. Hon kan koncentrera sig men är ganska lättstörd för stimuli. Hon är som mest orolig i situationer där hon har hög förväntan som lydnadsplan och skogen när jag har träningsväst med dummys. Värre blir det när det är andra hundar är med och värst i konkurrens situationer där man turas om att skicka hunden. Addera skott på det och hon är väldigt svår att få samarbete med. Hon gnäller eller skakar när hon måste vänta i situationer där hon vill arbeta. När andra hundar lägger sig och sover mellan moment eller där förarna tydligt visar att hundarna inte ska arbeta så ligger hon på spänn och tittar på allt som händer runtomkring. Piper gör hon numera bara efter skott där hon ska vänta. Hemma piper hon aldrig inte heller i andra miljöer eller sammanhang där vi inte tränar/tävlar/jagar.
Jag har en flatte på 4 år som låter och har gjort sen han var liten. Han pep så fort jag inte var nära honom, det kunde handla om bara någon meter. När jag duschade stod han utanför och "grät". Han pep vid passivitet och ännu värre vid passivitet där andra fick göra saker och inte han. Han är fortfarande så här men inte riktigt lika illa som det har varit. Hans livlighet på skalan 1-3 är en stark 3:a. Jag minns inte exakt hur mycket vi tränade när han var liten men jag vet att jag fokuserade mycket på att INTE träna men att han ändå skulle få använda huvudet kortare stunder. Vi "Klickade" nog in en del saker, vilket jag nu i efterhand ser att det stressar honom. Tyvärr tränade jag nog för mycket apportering runt andra från början, ist för att där hitta rätt känsla och lugn.
Hans koncentrationsförmåga har varit urusel. Den har bara fungerat kortare stunder. Den har dock ökat nu på senaste, ju mer lugn vi har hittat.
Inomhus gnäller han idag när jag gör mig i ordning eller när han inte får vara i samma rum som mig. Det spelar ingen roll om han är med någon annan i familjen, han gnäller ändå.
Utomhus är det mest vid passivitet. Om jag stannar under en promenad tex, så ställer han sig bredvid och piper. Efter tag börjar han även gräva, äta gräs osv. Det gäller även vid träning, han kan inte vänta på sin tur.
Hoppas jag fick med alla frågor nu och att det blev förståeligt.
Har en cockertik 5,5 år, som är väldigt energisk.En trea.
Som valp var hon lättsam till hon blev 5 månader och upptäckte vilda fåglar. Det gick inte att promenera i vissa områden under en lång period. På valpkurser sa de att hon har höga förväntningar. Hon gnällde och skrek så fort hon skulle sitta still en stund. Hon låg som en sköldpadda med magen i backen och benen ut åt sidorna när hon fått syn på något spännande. Hårda kast framåt i kopplet var också vanligt. Vi har tränat mycket. Parkour för att hon skall koncentrera sig. ViltSpår. Det går i rekordfart. Hon går ibland över på annat spännande. Bäst går hon i längre koppel som ger henne viss frihet. I skogen helst. I stad gnäller hon så folk vill fram och klappa. Så dessa promenader testar vi bara på mindre lugnare ställen. Granngården, affären, har fått följa hennes utveckling genom dessa fem år. Utvecklingen går framåt. Vi sitter också mycket och kollar på fåglar och annat. Koppelpromenaderna på asfalt går hyfsat numera om hon får gå med kopplet bakom mina ben så trivs hon bättre fast hon låter hela tiden. Inte så mycket så jag ignorerar henne.
Vi övar stadga. Vänta kommandot är svårt. Det protesterar hon emot med att titta mig i ögonen och yla lågt. Sedan gör hon som hon blivit tillsagd. Hon får godis när hon beter sig lugnt och går fint vid sidan.
Inne är hon hellugn och fantastiskt rolig. Tar ofta kontakt och vill visa saker. En härlig skitjobbig hund som jag älskar. Tränar vi hemma på tomten är hon jätteduktig. Fot, sitt/ligg, stanna. I nya miljöer glömmer hon helt.