Har DU en hund som gnäller?
Det är många hundägare som sliter sitt hår över hunden som gnäller i vardagen, under träning eller prov/tävling. För vissa hundägare är det inget stort problem medan det för andra är ett ljud som skär genom märg och ben. En hund som gnäller kan dessutom aldrig ges höga poäng vilket innebär att det blir en omöjlighet att någonsin tävla med framgång.
Stresstolerans – eller varför gnäller hundar?
Det finns en mängd orsaker till varför hundar gnäller men grundorsaken handlar om frustration där hunden vill ha, komma fram- eller bli av med med något men där den inte kan påverka sin situation. Frustrationen utlöser gnäll. Vissa raser är mer benägna att gnälla och vissa personligheter klarar inte stress lika bra, precis som det är för oss människor.
Precis som ifråga om rädslor verkar ljud vara i ett hög grad ärftligt beteende. Det kan vara värt att tänka på när du väljer valp. Hur är föräldrarna och tidigare avkommor? Vad som är hönan och ägget är däremot svårt att säga. Blir hunden som ljudar mer stressad eller är det på grund av stress som den ljudar? Antagligen är det i stor grad rasbundet.
Curt Blixt och jag turnerade i Sverige och Norge med föreläsningen ”Gnäller din hund under träning och tävling?”. Curt pratade om hundens mentalitet och relation till ägaren och jag pratade om relation och träning. Curt pratade om stresstolerans vilket enligt honom innebär,
- hundens höga förväntan med bibehållen koncentrationsförmåga,
- hundens förmåga att hålla ihop motstridiga känslor,
- hundens förmåga att hantera hög förväntan i kombination med negativa känslor
Curt menar att ”Nej – bra” träning är en grogrund för frustration. Undvik att samtidigt blanda korrigeringar och belöningar.
”Mina hundar gnäller aldrig”
Kanske tränar vissa människor på ett sådant vis att deras hundar aldrig ges möjlighet att känna sig frustrerade men det kan också vara så att träningen helt enkelt läggs ned eller, om det gäller träning inriktad mot tävling, leder till att hunden omplaceras.
Vanliga situationer som kan framkalla gnäll
- Uppmärksamhet från oss
- Separation, vi stänger dörren om oss och hunden får inte följa med
- När vi står eller sitter stilla, såväl inom- som utomhus
- Vår egen ängslan, oro eller irritation som vi överför till hunden
- Fotgående, framför allt vid ingångar då vi står stilla, stegförflyttningar i sidled eller bakåt, vändningar på stället och när vi byter tempo
- Ritualer (Hoppa ut ur bilen, skickas från vänster sida) Skott
- Kast av apport
- Närvaron av andra hundar
- Närvaron av andra hundägare, domare, funktionärer och provledare
- Trötthet
- Hunger
- Sjukdom eller hormonförändringar i samband med löp och skendräktighet
Vi belönar uppmärksamhet
I den grundläggande träningen lägger vi ofta stort fokus på att hunden tittar på oss. Vi belönar beteendet med vår blickkontakt, smek, beröm godbitar och lek. Därigenom kommer vi oavsiktligt också att belöna en för hunden grundläggande överlevnadsstrategi, nämligen att tigga för att få tillgång till mat och aktivitet. Vi skapar helt enkelt förväntningar hos hunden. Vad händer sedan om hunden är van att få någonting som sedan uteblir därför att vi gör någonting annat (pratar med våra gäster, grannen, telefonen, eller om vi står och tittar på andra hundar i arbete? En hund som tigger ökar ofta i aktivitet i form av ökad blickkontakt, ökad svansviftning och slutligen gnäll och kanske även skall. Alla som sett en tiggande hund vid ett matbord vet också att hunden då och då förstärks i sin aktivitet. Oftast genom att vi tittar på den och säger till den att vara tyst. Någon gång kanske vi tappar en matbit eller så kanske vi ger hunden slumpen. Vi skapar ritualer.
Ritualiserade belöningar/aktiviteter/miljöer/situationer
En ritualiserad belöning innebär att vi alltid belönar likadant. Ett exempel på det är fotgåendet där vi ofta belönar med en godbit när hunden går i rätt position invid vårt ben. Ett annat exempel: hunden skickas från vänster sida för att hämta en apport, hoppa över ett hinder eller skickas mot en target. Ritualiseringen i den här situationen leder till förväntan på en aktivitet som alltid utgår från vänster sida.
När hundens kunskap är alltför låg i förhållande till stor förväntan på belöning/aktivitet kommer hundens frustration över att den inte ges godbiten eller aktiviteten att öka, precis som vid matbordet. Hunden börjar att röra oroligt på tassarna, slå upp och ned med huvudet, vifta på svansen, gnälla och ibland även att mjälla.
Gnäll inte på hunden
Du har säkert googlat och läst en mängd olika råd om hur du kan eller bör lösa problemet. Ett är säkert, du är själv en del av detta. Det är nämligen vanligare att hunden gnäller under tävling eller när vi tränar i grupp- än när vi tränar själva hemma. Förutom en i grunden bristande generalisering spelar din egen trygghet en stor del roll i hundens gnällande. Ju mer otrygg och ängslig du själv känner dig i förhållande till en alltför utmanande uppgift, kanske i form av andra människor och konkurrens av andra hundar, desto större risk är det att hunden börjar ljuda.
Generalisering är kunskapens moder
Jag vet inte hur många gånger jag hört en hundägare säga ”x kan det här”. För min del innebär det en oavslutad mening som i sin fulla längd borde lyda: . ”X kan det här – hemma på tomten utan störningar. ”X kan det här – tillsammans med sin träningsgrupp”, X kan det här – när jag själv är trygg”. Jag saknar tillägget ”när jag själv är trygg” och därmed insikten om var någonstans min hund kan utföra ett korrekt fotgående, avlämning eller en annan färdighet.
Under en kurs träffade jag Lena vars labrador Tjapp gnällde på varje jaktprov hon anmälde sig till. Förutom den gången då Lena hade arbetat natt och var så trött att hon under momentet passivitet somnade mot ett staket. Tjapp var helt tyst. Det är ett exempel på hur mycket vi påverkar hunden utan att vara medvetna om det.
Kunskap måste sättas i relation till situationen och miljön men det handlar alltså inte enbart om själva färdigheten, beteendet, utan lika mycket om vår egen känsla.
När vår och/eller hundens känsla förändras sviktar ofta kunskapen. Därför är generalisering så viktigt. Vi behöver träna grundfärdigheter i en mängd olika miljöer och situationer innan vi avancerar i träningen.
Vi bör mao träna fotgående,
hemma i köket,
på tomten,
på stigen,
i en uppförsbacke,
Vi bör träna fotgående,
med en annan person på tomten,
på stigen,
i en uppförsbacke
Vi bör träna fotgående tillsammans med en annan hund,
på stigen,
i en uppförsbacke
hemma på tomten
i köket
I situationer och miljöer där vi inte känner oss trygga bör vi göra träningen enklare för oss själva för att kunna fortsätta vara bra lärare för våra hundar. Ibland är det helt enkelt bättre att vi säger ”hopp och lek” till hunden och återgår till den ursprungliga valpträningen och ”bara” belönar hunden för att den spontant och utan kommando söker upp vår sida. Upprepa sedan ”hopp och lek” igen tills dess att hunden inte vill höra dessa ord igen.
Prata vänligt med andra människor, provledare, tävlingsledare och undvik att din hund blir utsatt för dina kritiska blickar. Ibland kan det vara så enkelt att du bjuder personen på något gott. Hunden behöver se att du känner dig trygg i situationen och i miljön. Då först kan ni prestera på topp.
Ett svar
Allt det ni tar upp här stämmer nog till 99% .min känner nog av när jag inte mår bra för det gör jag inte just nu ,familje problem,dödsfall mm
Men jag har svårt att inte visa nått hon känner det i alla fall
Hon är en fd rumänsk gatuhund men har bott i Sverige och hos oss länge nu hon är så snäll tack