Det har sina fördelar att inte längre bo i Stockholm. En av dessa är att jag numera kan slå två flugor i en smäll och samtidigt med jobb gästa vänner. I helgen bodde jag hos vänner. Tioåringen strålade som en stjärna när han berättade att han under lördagen skulle få köra bil i en sportbilssimulator, en upplevd verklig händelse med ratt, växellåda, bromasar och en krängande stol. Finns det något mer underbart än en lysande blick som avslöjar att hundra procent av belöningscentrumet är uppkopplat?

Kursdeltagarna på jaktlydnaden bestod av två labradorer, tre flat coated retrievers och två stycken golden retrievers. Den ena av dem träffade jag i somras på valpkursen. Om jag hade trott på reinkarnation så är jag övertygad om att Kipling, min fantastiska golden retriever återfötts i den här lille krabaten. Kipling som generaliserade inlärda kunskaper blixtsnabbt och som var som min andra  handske. Han blev lydnadschampion, brukschampion i spår, elit sök och tävlade elit B-prov. Nu ser jag samma blick i den här lilla krabaten. Oavsett vad det blir av dig så önskar jag dig lycka till i framtiden. 

Jag fick hjälp av min tidigare medarbetare och fantastiskt skickliga kollega Carina Persson. Det var länge sedan vi arbetade tillsammans och det är alltid lika stimulerande och roligt! Den stora kunskapen och det underbara skrattet följer alltid hack i häl på Carina. 

Vi avslutade kvällen på min favorit restaurang Barbro på Södermalm innan jag och Will-Ja åkte vidare till innerstan för att kinesa hos Åsa och Jacques. Efter en halvtimmes snurrande hittar jag äntligen en parkeringsplats. Vi går en kort promenad i gamla kända hemtrakter och jag betraktar Will-Ja där hon stannar och ingående luktar på intressanta fläckar. Hur många av visitkorten känner hon igen? Kommer hon ihåg den käcka och positiva pudeln Pricken som Will-ja  lärde känna som valp och som sedan temporärt flyttade till en annans stadsdel under tiden som fastigheten renoverades?  När han sedan flyttade tillbaka var hans personlighet tyvärr helt förändrad. Han var försiktig i mötet med hundar och ställde sig bakom sin husse. Jag undrar än idag vad som fick den tidigare så livsglada pudeln att genomgå en sådan personlighetsförändring. 

Jag och Will-Ja klev upp tidigt för att åka till en av Stockholms yttre förorter för att lämna in Biffen för service. Under vägen möter vi tre stycken hundägare. En sätter fart mot oss på långt håll och jag får kliva ut i gatan innan de båda förstår att vi inte är leksugna. Nästa hundägare står i en slänt med två hundar varav den ena gör utfall när vi passerar. Hussen verkar tycka att det är fullständigt normalt och ingenting att be om ursäkt för, tydligen inte heller något värt att bry sig om. 

Till sist möter vi en hundägare med en mindre hund som också har åsikter om Will-Ja. Han börjar med att blåsa upp sig och en repris av föregående möte är under uppsegling. Beteendet stoppas dock effektivt i sin linda därför att matte omedelbart går in med en harkling och lugnt och tydligt säger till sin hund att lägga av, vilket han omedelbart gör. Det var så roligt att se och jag ger henne en spontan och tacksam komplimang. Matte skiner upp som en sol och tackar så där stolt som vi alla blir när vi får beröm av andra människor för våra hundar.

Jag lämnar in Biffen och kör en pytteliten lånebil tillbaka till stan där ett nytt letande efter parkering börjar. Den här gången går det fortare men färdigheten att fickparkera kräver träning. Från att tidigare rattat in bilen med tre rattomslag krävs nu det dubbla, en mycket irriterande insikt. Nåväl, tillsammans med Åsa och Jacques beger vi oss till Karla Café för vår gemensamma arbetsförmiddag. Vi passerar ett övergångsställe där Will-ja tvärnitar, spetsar öronen och upphetsat riktar sitt intresse mot bilen som inväntat oss och nu börjar rulla vidare. Motorn, en diesel med den karakteristiska tenor- basen har fångat Will-Ja´s intresse. 

Det är inget snack, Will-Ja är helt övertygad om att ”Biffen” är på rymmen i Stockholms innerstad. Jag tror att glädjen var stor när vi hämtade den nyservade Biffen och Will-Ja kunde hoppa in till sitt krypin längst bak.