”Hur länge ska jag behöva ge hunden godis innan det räcker med att jag bara berömmer hen?”
”Min hund vill inte leka när hen vet att jag har godis i fickan”.
”Min hund vill inte att jag klappar hen under träning”.
-Jag förstår faktiskt inte vad belöningssignaler ska vara bra för, säger Linda med en frågande blick på mig. -Varför tycker du att det är fel att säga “bra” när jag ger en godis, varför tycker du att jag ska jag säga ”gott” istället? Jag försöker förklara vikten av att se belöningar som verktyg i byggandet av relationen: grundträning eller tapetsering dvs inlärning av en färdighet (stå, sitt, apportering, fotgående mm.
-Nääää, jag förstår inte, upprepar Linda med sin blick fastnaglad på mig. Jag vet inte om hon bara är angelägen om mitt svar eller om hon faktiskt tycker att jag gör hundträningen onödigt komplicerad. ”Låt en belöning bara få vara en belöning”. Linda gör det verkligen inte enkelt och köper inte på det minsta vis min förklaring.
-Ok, men om du släpper ned en godis framför din hund efter att du sagt sitt, säger du då “bra” när den ska få ta godbiten?
-Det är väl klart att jag inte gör, replikerar Linda.
-Vad är då skillnaden när du ger en godbit från handen, svarar jag?
Linda tittar på mig en stund innan hon brister ut i ett leende och säger, – ok, nu förstår jag lite bättre hur du tänker.
Grundträning – Tapetsering
Jag skiljer på grundträning och ”tapetsering”. Låt mig illustrera detta med något som de flesta känner till. Om jag slarvar med grunden, dvs. spackling av en vägg innan jag sätter upp en ny tapet spelar det ingen roll hur fin tapet jag har köpt. Resultatet blir skit ändå.
Traditionellt bygger hundträning på att vi lär hunden att lyda genom olika kommandon såsom ”fot”, ”sitt, ”ligg”, ”hit”, ”apport” osv. Då är vi oftast intresserade av att forma fram beteendet så snabbt som möjligt och vi fokuserar ofta på snabba belöningar (klicker) med många repetitioner.
När vi fokuserar på relationen jobbar vi med grundträning. Här är det inte viktigt att vi fokuserar på snabba belöningar eller moment som vi vill lära hunden utan att vi istället tar oss tid att beakta hur hunden svarar på mina känslor, mimik, rörelser och kroppsspråk. Här krävs att jag interagerar på ett annat vis med min hund. Jag vill att min hund ”svarar på tilltal” när jag smeker, klappar, trycker, småpratar, väser och beundrar min hund. Kanske svarar den med att luta sig mot mig, vifta på svansen så att kroppen går i vågor, lägga huvudet på sned, dra tillbaka öronen eller spetsa dem, slänga sig på rygg för att bli klappad på magen En del hundar är lättbelönade medan andra är desto svårare. Var behöver du lägga ditt fokus? På grundträning eller tapetsering?
Fråga: Reflekterar du över hur din hund reagerar när du berömmer hen? Är det stor skillnad i vardagen jämfört med aktiv träning?
Fråga: Ger du godiset så fort som möjligt när hunden gör rätt?
Kommandon/verbala signaler
Ibland ser jag hundar som har en felaktig känsla till den verbala signalen. ibland är de oroliga, har en alltför låg eller alltför hög aktivitet. Istället för att fortsätta att fokusera på ”tapetseringen” ber jag hundägaren ”haka” av den verbala signalen. Då ser jag så mycket mer. Söker sig hunden frivilligt till vänster sida?
Ofta ser jag hundägare som sliter med fotgåendet. Ofta tvingas de att hårdbevaka hunden för att hen ska gå kvar vid sidan och med ständiga påminnelser. Jag brukar råda hundägaren att under en månad helt ta bort ”fot”. Anledningen är att ”fot” har blivit vad man kallar för ”poisoned cue” eller ”förgiftad signal” på svenska. Hunden har fel känsla i förhållande till den verbala signalen och kan därför svara med andra beteenden, ofta undvikande.
Fråga: Har du själv en ”förgiftad signal” i kommunikationen med din hund?
Vi blir inte miljonärer därför att vi samlar på oss en massa kommandon utan för att vi i första hand skapar roliga och spännande aktiviteter tillsammans. Många av dessa går sedan att använda när vi sedan belönar våra hundar för en inlärd färdighet (sitt, gå fot, stanna osv). Om du T.ex lärt din hund att leta efter sin mat har du initierat en aktivitet. Riktigt roligt blir det om du dessutom själv går framåtböjd och ”konkurrerar” med din hund om godiset. Vem hinner först? Du skapar en skattjakt. Det behöver inte handla om mat utan det kan vara vad som helst som hunden tycker om och är beredd att leta efter. Tänk efter, vad är din hund beredd att leta efter? En familjemedlem, bästa kompisen, en leksak eller kanske du själv?
Sättet vi ger hunden godis på kommer att påverka hundens uppfattning om dig som miljonär. Lär dig åtminstone tio olika sätt att leverera godis på och tänk på att aldrig dra tillbaka en tom hand eftersom det ofta felaktigt leder till ”färdigt/slut”.
Jag vill kunna berömma min hund utan att hen letar efter godis i mina händer. Även om jag har godis i handen vill jag ändå kunna prata och smeka/klappa min hund utan att hen enbart stelt stirrar på mig därför att hen lärt sig att det är kriteriet för att få godiset.
Jag vill kunna leka med min hund utan att hunden surt tittar på mig och ber mig att ge hen köttbullen som jag har i fickan.
Jag vill kunna prata, smeka, klappa min hund utan att hen drar sig undan och stirrar på min ficka, ”ge hit bollen”.
Därför behöver jag namnge mina belöningar. Det gör du enklast genom belöningslekar där hunden lär sig att diskriminera mellan olika belöningssignaler och känslor. Först då ökar hundens koncentration, samarbetsvilja och möjligheterna för min del att använda belöningarna på ett mycket mer varierat vis. Mer om det i Kontaktkontraktet och kapitlet om belöningar.
Kommande Onlineföreläsning 17/11, för dig som tänker utanför boxen, Fotgående – När det gäller