Kuling lärde sig snabbt att jag klickade om han grep ett föremål. Jag belönade genom att slänga en godbit långt bakom och förbi honom. Han vände om och sprang ut i hallen och letade reda på sin godbit. Undan för undan ökade även tempot tillbaka till mig eftersom förutsättningen för att få en godis var att Kuling grep apporten som låg framför mina fötter. Bieffekten av just det här belöningssättet leder till att hunden skyndar sig att komma tillbaka för att kunna gripa leksaken på nytt.Många förare belönar omedvetet hunden inte bara för gripandet, utan även för att hunden står stilla. Apportering är ett aktionsmoment, därför är det viktigt att inte belöna hundens position. Det finns en stor risk att vi lär in en passivitet, vilket i slutänden kan leda till ett dåligt tempo på väg in.

”Håll fast”

Ett vanligt fel i inlärningen av apportering, är att vi prioriterar tiden för hur länge hunden ska hålla i apporten innan vi klickar eller säger “loss”. Jag menar att vi hoppar över en viktig del i gripandeträningen när vi förlänger tiden hunden ska hålla fast föremålet istället för att först utmana hunden i själva gripandet. Genom att störa hunden precis när den griper apporten lär vi med automatik in även ett “håll fast”. Ett bra störningsträning innebär nämligen att vi inte kan få hunden att släppa föremålet, oavsett störning förrän vi säger ”tack”.

Utmana hunden med den förväntade belöningen

Tänk efter, vad är det förutom ljudet av klickern som troligen gör att din hund skulle släppa föremålet den har i munnen? Just det, rörelsen (handen) som signalerar att hunden ska få sin belöning. Ett kriterium för belöning kan t. ex vara att din hund klarar att hålla fast apporten när du påbörjar en rörelse mot godbiten som ligger på ett bord.

Omedelbart din hund griper föremålet, utmanar du den genom att sträcka ut handen mot godisskålen.

Var snabb att klicka om din hund håller kvar föremålet i munnen (kriteriet), trots att du börjar att sträcka ut din hand. Belöna genom att kasta iväg godbiten.

Släpper din hund föremålet, drar du snabbt tillbaka handen (det är inte handen som ska vara signalen för ”loss” utan din verbala signal) och väntar tills hunden på nytt griper apporten. Då sträcker du handen mot godisskålen igen. Klicka (loss) och belöna om hunden håller i föremålet trots utmaningen. Föremålet tar du aldrig i till en början.

Arbeta utan kommandon, övningen blir annars alltför kravfylld

Genom att låta hunden prova sig fram utspelas istället en lek mellan er. Bli absolut inte irriterad om hunden släpper föremålet. Däremot får du gärna vara lite retsam någon sekund. Hunden gick ju på din fint, en poäng till dig. Förutsättningen för att generaliseringsträningen ska fungera är att hunden har en hög intensitet i sina spontana gripanden – att hunden vet kopplingen mellan godis och att den spontant ska gripa ett föremål.

När hunden håller fast apporten trots att du sträcker fram din arm måste du hitta på nya sätt att utmana din hund. Tänk dock på att antalet lyckanden överväger antalet misslyckanden. Släpper din hund föremålet fler än tre gånger på raken är antingen utmaningen för svår eller så är hundens motivation att gripa föremålet alltför låg.

Idag är det nästan en omöjlighet för mig att få Kuling att släppa apporten innan jag säger loss. Jag kan utmana honom med att lägga godis på nosen när han håller apporten, jag kan slänga godis på honom, leka med en boll framför honom. Han släpper inte förrän jag säger ”loss” eller ”varsågod”. Han stirrar stint på mig och hans attityd är full av självförtroende och glädje. ”Den går jag inte på” säger hans blick.