För ett par dagar sedan på kvällspomenaden, hör jag plötsligt en kvinna som uppjagat ropar sin hunds namn. Jag förstår att jag och jyckarna inom ett par sekunder har besök att vänta. En glad flat hane dyker upp mellan skuggorna och får omedelbart en utskällning av Trix som inte uppskattar framfusiga unga män. Kuling är vänlig men reserverad – vem är du som kommer rusande ut ur buskarna som en kanonkula?
Efter en stund kommer matte som med andan i halsen förklarar att Kasper den sista tiden nonchalerar hennes inkallningar. Jag erbjuder mig att hjälpa henne – vad gör man inte för grannsämjan! Vi bestämmer att de gånger vi möts ska hon släppa Kasper och träna på att bryta honom när han pilar iväg till oss. Vem spelar då rollen som Hin Håle? Jag naturligtvis, som får jaga bort Kasper när han inte lyssnar på matte. Lyssnar han, kan han få komma fram och hälsa om och när det passar. Vad det nu kan vara för belöning att komma fram till en gammal dam på 11 år som tycker att unga herrar ska hålla sig på avstånd, och helst inte alls titta på henne med de där förfärligt runda ögonen och högt uppsatta öronen. Tro inte att du är snygg spoling!!