Det var nog en matförgiftning jag fick för även Molly blev dålig. Inget ont som inte för något gott med sig. Nu förväntar Molly och jag oss en trerätters middag som kompensation och utan komplikationer.
Jag fick ett mail från Agnetha på Trollhättans brukshundklubb; "Jag vill bara tacka för en fantastiskt bra dag! Jag har pratat med de flesta vid det här laget och alla är jättenöjda med din kurs/föreläsning. Det blev ganska exakt som jag hade hoppats, att efter att ha jobbat utifrån dina koncept (i Kontaktkontraktet) i ett år hade vi fått en del frågetecken, som du rätade ut med bravur. Ett stort tack för det!!! "
Tack Agnetha, nu känner jag mig friskare efter dina uppskattande ord. Jag har ägnat dagen åt att skriva om kapitlet om korrigering i Kontaktkontraktet. Det här kapitlet får mig att svettas! Jag tror på förebyggande träning men korrigeringar är tyvärr ingenting vi kommer undan. Lika bra att ta tag i surdegen mao och försöka skriva (förhoppningsvis) någonting bra och som inte utgår från kvasietologiska uppfattningar om hur tiken behandlar sina valpar. Jag tror att själva poängen många gånger ligger i att vi är alltför emotionella i våra korrigeringar. Rädslan för att inte bli respekterad kanske? Jag skulle precis som en del av våra hundar, lägga benen på ryggen och kuta fort som f-n om det kommer en högröd galning kutande efter mig i skogen, och som dessutom inte bryr sig om att släppa sin aggression trots att jag stannar och ber om ursäkt. Känns kanske inte så angeläget att respektera en språkobegåvad matte eller husse!