2008 kommer för min del att bli de stora förändringarnas år. Igår var det återigen dags då min terveuren Trix tolv år fick somna in på Nacka Djurklinik. Till skillnad från Kuling, så var besöket inte lika traumatiskt. Trix var gammal, hörde väldigt dåligt och hade fått åldersstarr. Hon gick sedan en tid bakom mig på promenaderna, en effekt av att hon börjat få problem med sina bakben. Tack fina hund. Det är du som är upphovet till ”skvallerträning”.
Det är varje hundägares vånda – när är det dags? Med facit i handen, tog jag bort Kuling alltför sent, men det är en orimlighet att förstå; en ung hund mitt i livet ska inte dö. Trix däremot, kommer jag att minnas som en gammal hund med naturliga ålderskrämpor och som jag valde att ta bort – ännu med sin värdighet i behåll. För första gången på trettio år har jag ingen hund. Tack och lov att jag för de närmsta veckorna är hundvakt åt Pias schäfer Krutow. Hur tiden därefter kommer att gestalta sig återstår att se. Jag står på valplista hos två olika kennlar.
Vi bygger relationer med schyssta metoder!
