Ville blev panikslagen så fort någon andades om kloklippning. Jag började med att lära honom att vara stilla nära mig. Det tog inte lång stund förrän Ville förstod vad övningen gick ut på; att det kan vara lönsamt att bli passiv.
Jag placerade ut flera stycken godbitar på golvet framför mig så att jag lätt kunde belöna honom. När jag tog upp Villes högra framtass blev han genast orolig och försökte dra till sig tassen. Jag följde med i rörelsen men släppte inte taget om tassen. I den stund han slutade att dra till sig den och blev stilla, släppte jag tassen, tog upp en av godbitarna och gav honom. Jag repeterade samma övning, tog upp Villes tass, inväntade hans passivitet, släppte den och tog upp en godbit och belönade honom.
Polletten trillade ner snabbt när Ville förstod att han kunde påverka mig att släppa hans tass genom att bli passiv. Nästa kriterium för belöning var att jag pillade på hans klor. Nu uppstod samma visa igen. Ville försökte dra åt sig tassen. Jag följde med i rörelsen och släppte taget om tassen och belönade med en godbit först då Ville blev lugn. därefter var det dags för det tunga artilleriet, nämligen klotången. Med klotången i handen lyfte jag Villes tass. Han drog till sig tassen, jag följde med i rörelsen men släppte inte taget om tassen.
Omedelbart Ville höll tassen stilla, släppte jag tassen och gav honom en godbit. Jag repeterade den här övningen tills han var helt lugn. Nästa steg var att lägga klotången mot Villes tass. Genom att träna stegvis och att Ville kände att han kunde arbeta sig ur obehaget genom att bli stilla, tog träningen inte mer än 15 minuter tills dess att jag i lugn och ro kunde klippa Villes klor. En märklig bieffekt var att Ville var mer skakig innan jag skulle klippa hans klor. Omedelbart jag tog i hans tass blev han lugn och stilla. Följande vecka tränade husse och matte hemma. När vi sågs en vecka senare var Ville helt trygg i hanteringen.