Jag sitter i Mollys hörnsoffa. Äntligen har människan skaffat sig en dator så att jag slipper släpa med mig min. Utanför dörren störtar en galen labradorvalp omkring och jagar spöken. Skäller och morrar för att skrämma bort det okända – fast mest på lek.
Idag hade Carina och jag den avslutande dagen på slyngelkursen. Efter lunch bad jag våra kursare att bestämma sig för någonting de ville ha hjälp med. Bengt ville att hans lagoto Otto ska kunna sitta stilla på golfbanan när han slår iväg bollen, vilket Otto hittills inte klarat av. Sagt och gjort, jag letade upp en sopborste och snodde en av boxerflickornas tennisbollar. Ottos sattes ned och Bengt placerade tennisbollen på golvet, höjde sopborsten över axeln och klippte till. Bollen låg kvar men det gjorde inte Otto.
Jag bad Bengt att lägga ut en godisbit framför Otto. Bengt sträckte återigen sopborsten över axeln. Spänningen steg, skulle Otto sitta kvar den här gången? Iväg for bollen – Otto satt som fastgjuten! – Vad enkelt, det borde jag tänkt på själv. utbrast Bengt. Så, om ni nästa sommar möter en dreglande lagoto med husse på någon av Stockholms golfbanor så vet ni nu hur framgången startade – med en sopborste.
Nu är jag som sagt i Göteborg. Sitter som en pascha i Mollys soffa medan doften av mat börjar sprida sig genom huset. På flyget träffade jag en man, numera bosatt i Florida där han och hans fru föder upp hästar. Tillsammans försökte vi lösa Svenskans nia som går ut på att bilda ett ord av nio bokstäver. Det gick åt pipsvängen med vi hade i alla fall en trevlig flygtur. 
