Det var kul och det gick lika bra att hoppa i getingens soffa som i min egen. Soffbordet höll också att gå på. Oufffostrad? Miljöträning kallas det faktiskt för, om jag får be.
Getingen var lite tyken och snodde raskt till sig ett ben som han tidigare inte varit ett dugg intresserad av. Gudmor sa att han släppte benet när jag hade somnat – tunt!
Black is beutiful! Jag har verkligen försökt att etablera en respektfull relation med den långhåriga labradoren med spetsig nos, Ginza. Fast efter nittonde gången jag försökte tränga mig in mellan Ginza och elementet under köksbordet svor hon. Jag retirerade ett par decimeter och satte mig ned. Hon ska älska mig – alldeles snart! 
Jag snarkar visst, Pia påstod att hon fick höja ljudvolymen för att höra musiken i Let´s Dance. Visste inte det, däremot vet jag med bestämdhet att jag skäller, ofta och högt om jag inte får som jag vill. Jag kommer ju till exempel inte upp i sängen själv ännu och behöver support. Gudmor var väldigt trögtänkt innan hon äntligen lyfte upp mig. Då somnade jag och snarkade djupt. När jag sedan vaknade hette jag Åke. Gudmor sa att jag lät som en gammal gubbe 
.
Det var kul att sova borta, nu ska jag städa diskmaskinen, fast först ska jag sova – är så trött.
2 svar
tackar fòr denna hàrliga underhàllning som bjuds oss làsare.Jag har skrattat sà tàrarna rinner, Zakk du àr en rackare och din Matte fantastisk
Haha, precis en sån bild har jag med – fast på sonen istället för hunden;)