Nja, önska kan jag ju,men någon Åsa Lindholm lär jag aldrig bli. Igår åkte jag till Folkuniversitetet för lektion 1 i den ädla konsten fotografering.
Jag tror att min stackars lärare Marcus insett att när jag kallar på honom, så vill jag inte att han likt en tax – kommer straxt. Fem dubbelkommandon är fyra stycken för många. Yrkesskadad, jag?
Nåväl, efter blod, svett och tårar tror jag att jag börjar förstå skillnaden mellan isotal, slutartid och bländare. Tror alltså, tror..
Åsa Lindholm mästerfotografen erbjöd sig vänligt att coacha mig, men jag nämns inte störa henne med mina valhänta försök att "bli som hon".
Senaste nytt om Zakk som nu är 8 månader, är att han kryper stegförflyttning till höger (spikrak), har koll på framförgåendet och börjar få ett hum om framåtsändandet som jag shejpar fram. Sedan igår har han gallopperat fram till punkten (avståndet pendlar lite fortfarande) slagit av till trav och fortsatt framåt. Naturligtvis är det massor kvar och just nu är det en grov skiss av det färdiga momentet – men han har faktiskt en förståelse för hela momentet om än i grova drag. Jag varvar det med framförgående i koppel.
Igår satte jag Zakk utanför appellplanen, gick själv och ställde mig på kanten och ropade in mig själv, "startnummer ett välkommen in på planen!". Första gången reste han sig och jag fick sätta om honom. Den andra gången satt han kvar. Jag kallade på Zakk och vi busade direkt ( utan krav på ingång) vid min vänstrra sida (kong i snöre).
Sedan fortsatte jag kommenderingsträningen med att backa bakåt i tävlingsposition, med Zakk gåendes mot/ framför mig, medan jag hojtade "vänster om marsch", "avdelning halt", "lägg ned hunden" osv. Första gången såg Zakk ut som en levande frågetecken och stannade upp. När han sedan ignorerade mina kommenderingar och hade rätt attityd, lösta jag upp övningen med ett "bus" och lek vid min vänstra sida. Träningen pågick ungefär 2-3 minuter. Sedan lämnade vi appellplanen. Kul som attan!
Apporteringen av dummien har varit styvmoderligt behandlad och till min förvåning har jag märkt att han inte är helt genomarbetad . Han har inte samma lugna fina mun och snabba tempo som Kuling hade, men jag har legat lite lågt med "riktig" apporteringsträning. Sedan igår ställer jag matskålen på golvet, tar med Zakk ut på gräsmattan, slänger en dummie som han får knalla på. Igår kväll kom han farande som en oljad blixt (matskålen inomhus bakom mig) och lämnade av framifrån. "Varsågod!" behövde inte direkt upprepas.
Imorse fick han dessutom göra en tvär högergir förbi kompostgallret – vilket fick honom att tappa fart. Ingen mat! Istället slängde jag iväg dummien på nytt. Den här gången rundade han kompostgallret i bästa Täby gallopp stil. "Varsågod"
Bilder från dagens eftermiddagspromenad.
6 svar
vad fin han är och stor han blivit!
Så roligt att läsa om er träning! Det verkar ju gå kanon
kramar
Fran o labbarna
varfòr behòver du gà pà kurs att làra dig fotografera??'
Underbara bilder…Kan de bli bàttre?
Vilka otroligt fina bilder
Och vad Zakk är duktig
Ha det bäst.
/Carina & Nero
Zakk har blivt stor!!! Sötis!
<br />Kram Emma
Zakk har blivt stor!!! Sötis!
Kram Emma
Det trodde jag inte om dig, Eva, det vill säga att du tror på den där idiotiska gamla klyschan. Det begriper du väl att den säger mer om lata taxägare än om taxar.
Själv brukar jag säga:
Kommer genast inte strax
ty Garbo är en rätt tränad tax