På lördag natt 23:45 landar jag på Arlanda efter nästan fem veckor hemifrån. Senast jag vara borta från Sverige så länge i ett svep, var när jag skrev Kontaktkontraktet.
Då satt jag i en liten stad vid namn Ojai, ett par mil öster om Santa Barbara, Californien. Jag hade hyrt in mig hos en veterinär som jag nästan aldrig såg röken av. Jag var minst sagt plikttrogen. Varje dag klockan nio satt jag framför datorn med äggklockan ställd på 10.00. Under den tiden fick jag inte röra mig ett tum oavsett om jag presterade eller ej. Efter en timme gav jag mig själv 15 minuters paus för att därefter på nytt ta plats framför datorn igen. En synnerligen väl fungerande metod. 
Mamma är på bättringsvägen även om hon har en hel del kvar att kämpa mot. Men… funderar ni på att tillbringa livet utomlands som pensionär – skriv inte ut er från Sverige innan ni hunnit kontrollera sjukvården i det land ni ämnar flytta till! Vi har fått kämpa för självklarheter. Tack vare goda vänner inom sjukvården, har vi kunnat ställa adekvata frågor till läkarna. Det har varit svettigt, kämpigt och tagit mycket kraft. Jag har dock haft mycket hjälp av en läkare som tidgare arbetat i Sverige under ett år. Miguel har ställt upp i vått och torrt! 
6 svar
Åh vilken fin bild på dig och mamma!
Det måste vara svårt att åka ifrån mamma på lördag men jag förmodar att du längtar efter Zakk oxå …
Ha det så bra i värmen!
Åh va underbart att se din mamma på bild igen! Ibland får man verkligen en påminnelse om vad som är viktigt i livet = kärlek. Oavsett om det så är till familj, fyrbenta vänner etc. så är den vårat livs viktigaste del. Var rädda om er och njut av ögonblicken och spara dem i ditt hjärta.
Tusen kramar från Tessan, Zumi och Flit.
P.S. förstår att saknaden efter den "lilla svarta" är stor men snart ses ni igen.
<3
Siluetten av era ansikten på fotot bildar ett hjärta!
Var rädd om din mor, det är den enda du har!
Anna
Va söta ni är!
Stooooor kram till er båda!
Till din mamma: Kämpa på! Jag vet att du är en tuffing och inte ger dig i första taget!
Till dig: Välkommen hem!
Hej! Ååå vilken underbar & kärleksfull bild, man blir rörd till tårar.
Jag längtar efter min mamma som avled i cancer för 2 1/2 år sedan hon bleb 52 år gammal & en hundälskande människa, ja naturen över huvudtaget var viktig för henne.
I alle fall vad fint av er att dela med er av en så vacker bild, man bli så glad av att se den/er.
Hoppas ni båda får en fin luciadag!
Krya på dig hälsningar till din mamma.