En mindre lyckad tävling startar oftast redan med att hunden tappar koncentrationen i samband med inropningen på planen. I den stund vi sätter foten på appellplanen är den tidigare koncentrationen hos hunden som bortblåst.

Kanske är det den egna oron inför situationen som avspeglar sig i hundens plötsliga ointresse och brist på koncentration?
När vi avslutar ett sökpass samlas alla figuranter runt sista slaget och belönar hunden, antingen på stigen eller ute på själva slaget. Att göra detsamma på lydnaden får ofta nackhåren att resa sig på många. – Tänk om han sticker till tävlingsledaren helt plötsligt!
En hund som normalt tränas på externa belöningar har inga problem med att plötsligt en tävlingsledare håller i leksaken eller godisskålen.

Appellplanen är en scen
Kanske sätter sig till och med hunden bakom dig när du ställer upp framför tävlingsledaren?
Alltför ofta ser vi tävlingsledare och domare som ett hot istället för en resurs.
Appellplanen är en scen! En scen dit vi strävar för att visa upp oss och där vi ska känna oss beundrade!!
Det är inte lätt om vi inte fullt ut kan kontrollera de ”fula gubbarna ” runt omkring oss.
En kommendering behöver inte innebära att hunden sjunker i aktivitet. En kommendering kan faktiskt innebära att hunden ökar koncentrationen på föraren.

”Varsågod”
Genom att använda tävlingsledaren som såväl störning som extern belöning kan rädslan inför kommenderingen försvinna. Vi tar kontroll!

Du har allt att vinna på att tävlingsledare blir en tillgång istället för ett hot.
Lycka till!