När jag pluggade på Stora Sofielunds Hundskola hos Anders Hallgren, bestod studierna till en del att lära oss att göra beteendeutredningar. Anders var troligen den första i Sverige som utarbetade
ett formulär med frågor avseende under- och överstimuleringsproblematik. Vi lärde oss att ställa frågor om hur länge hunden sov per dag, hur många promenader den fick per dag, lös eller i koppel. Hur mycket eller lite, hunden lekte med andra hundar. Den klassiska frågan om eventuell överstimulering handlade om hur ofta och mycket det kastades pinnar, och hur ofta det lektes kamplekar med
hunden. Även överdriven lek med andra hundar ingick i frågeställningarna. Idag tror jag tyvärr att Anders klokheter till en del fallit i glömska, eller rättare sagt, vi kanske missar att den finns många fler orsaker bakom överstimulering. Hundsporten har utvecklats med en rasande hastighet de senaste tjugo åren. Vi har nya sporter som ställer krav på snabbhet och precision. Med rätt träningsdos mellan vila och aktivitet är det roliga sporter för hund och hundägare, men när vardagen och träningen präglas av hundar som inte kan koppla av, ens när ägaren sitter stilla, kanske vi bör reflektera över om relationen till hunden präglas av alltför mycket aktivitet.
Är du en pinne för din hund?
I en miljö som består av många och starka intryck, som jaktträning, agility, skyddsarbete, draghundsarbete kommer självklart hunden, om den får välja själv, att förhålla sig aktiv i förhållande till hela situationen om vi inte tänker oss för två gånger. Jag upplever att vi i många fall inte upplever passivitetsträning som en aktiv träning, utan något som vi i värsta fallet ställer oss oförstående till. – Jamän, han skäller ju för att han är så glad, eller han tittar på mig för att han vill att det ska hända något.
Ögonaktivitet är alltid en uppmaning till aktivitet, på gott och ont!!
Det svåra arbetet för en hund är inte den aktiva träningen, utan att se på när andra hundar arbetar och ändå förhålla sig lugn. En hund som inte lärt sig att koppla av i den miljö som han sedan förväntas arbeta optimalt i, utsätts för överstimulering. Risken att hunden “blåst skallen av sig” när han väl ska arbeta är större än den hund som tränats i att koppla av i avvaktan på hans tur.
Hur agerar din hund om du sätter dig ned på en stol, ryggsäck, ensam eller bland träningskompisar? Ställer sig hunden framför dig och uppmanar till en aktivitet, kanske genom att skälla?
7 svar
Äntligen…!
Med en väldigt aktiv hund är just detta med passivitet ngt jag tänkt mkt kring, och det jag tycker är svårast är nog hur man belönar passiviteten? Har än inte hittat rätt tänk kring detta för just mig och min hund tyvärr.
Hoppas ingen uppfattar min korta kommentar som negativ till det Eva skrivit. Tvärtom, passiviteten är en av de viktigaste grundbultarna i hundens träning. Men ack så svår att få till på ett bra sätt.
Tack Eva, min kloka kollega 🙂 mycket bra skrivet! Detta är verkligen något som vi alla som hundägare bör tänka på.
Lära hunden att koppla av i den miljö som han förväntas arbeta optimalt i.
Tack för också för länken till stress.
Kram
Marie Fogelquist
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Bra skrivet Eva!
Många ser idag att kvitto på ett bra hunderi är förknippat med hur många timmar om dagen man kan säga att hunden varit aktiv i träning.
Passivitet lägger man inte så stort värde i. Med passivitet menar jag inte att hunden ska visa ett yttre lugn, utan kunna koppla ner hela systemet i olika miljöer.
Hunden behöver precis som vi balans i detta för att må bra!
Kram och tack för dina många och kloka inlägg.
Eva
Passivitet är otroligt viktigtatt träna. Du kan lätt få en hund upp i varv/stressad, men det är svårare att dämpa den om det har gått för långt.Mer passivitet år hundfolket !