När jag för två veckor sedan hade förmånen att gå kurs för kloka Lisa Falck, fastnade hennes uppmaning att ” leta med hjälp av hunden”. Finns inte apporten på ett ställe dirigerar vi hunden till en ny plats och låter den leta vidare.
Eftersom jag inte är en vän av alltför mycket apporteringsträning gjorde jag
om träningen för att bättre passa mitt tänk Jag ser alltför ofta nackdelar med att våra retrievers alltid ska leverera en apport till oss, speciellt när de är under året. “
Leta med hunden” betyder i dagsläget för min del att jag tar med mig Zakk på en promenad. Fickorna är fyllda med en del av morgonmålet.
Jag placerar ett antal kulor, allt mellan tre – femton på ett antal olika platser. Hunden följer med mig och ser när jag söänger ut kulorna på ca en kvm. Antal och avstånd till targetpunkten beror på hundens utbildningsnivå.
Förutsatt att hunden har lärt sig att springa rakt fram, stanna på stoppsignal och söka på nästa signal har jag en ypperlig möjlighet att “leta med hunden”.
När hunden ätit upp alla eller en del av kulorna kan jag blåsa en stoppsignal och på handtecken skicka hunden till en ny matplats där jag antingen, beroende på hundens utbildningsnivå, blåser en stoppsignal och därefter närsökssignal. Om hunden inte kommit så långt i sin utbildning kan jag utelämna stoppsignalen och enbart blåsa närsökssignal då hunden är i rätt område.
Sedan går jag snabbt fram medan hunden söker för att när hunden hittat kulorna sätta hunden och dirigera den vidare, höger, vänster, “ut” eller inkallning. Låt gärna hunden sitta kvar och flytta dig istället själv till en ny punkt för dirigering. På det viset förändrar du “bilden” för din hund och skapar bättre kunskap om stadga och fokus på uppgiften.