Jag och Zakk checkade in på ett alldeles förtjusande Bed & Breakfast, Brandstorps gård nära Arboga. Vi installerade oss i ett stort rum med himmelssäng, badrum med bubbelbadkar och med hjortar i ett hägn i direkt anslutning till gården.
Jag hade stängt av telefonen och insåg med en viss fasa, när jag satte igång den igen, att jag inte kom ihåg simkoden. Tack och lov fick jag väckningshjälp av en gästande golfspelare som också bodde på B & B.
Jag och Zakk startade i andra par och det började utmärkt. Jag var koncentrerad och vi utförde våra uppgifter på ett övertygande sätt tills det var dags för vattendirigeringen. Jag skickade iväg Zakk rakt ut i vattnet ungefär fyrtio meter. Sedan vinklade jag honom i sidled till vänster och Zakk simmade glatt iväg till den vassrugge där apporten låg. Väl uppe på något sånär fast mark blåser jag närsökssignal till den lille vovven. Bra, nu är det klart, hinner jag tänka innan min blixtsnabbe kamrat, som inte fått korn på sin dummie, kastar sig ner i springvattnet och upp på land och vidare in i vassen. Jo, jag blåste faktiskt en stoppsignal som den lille svarte inte verkade höööra…….jag ser svansen försvinna in i vassen och därefter upphör all kommunikation- ty i vass hör labradorer intet!
Sens moral! Ta aldrig något för givet förrän apporten sitter i munnen!
🙂
3 svar
Eller TA aldrig något för givet förrän apporten sitter stadigt i din hand 😉
Så sant….:-)
Haha missen till trots så får du mig att le, härligt beskrivet!:) På´t igen!