Att förstärka hundens vilja till att söka spontan ögonkontakt är en kunskap som många hundägare har idag. Att vår blick i vissa sammanhang fungerar som en klicker för oro är kanske inte alltid lika självklart. Hundar som i vissa miljöer eller situationer uppvisar oro kommer i många fall stanna upp och söka vår blick, – Är detta verkligen ok? Om vi då stannar upp och med en bekymrad blick tittar på vår fyrbente vän är risken mycket stor att vi förstärker hundens ängslan. Ska man alltid titta bort om och när hunden ängsligt söker vår blick?
Nej, min erfarenhet är att om vi är helt lugna är det ingen fara om vi bemöter den oroliga hunden med uppmärksamhet. Inte heller om vi lyfter upp hunden för att den behöver vårt stöd just då.
Men, om jag själv ängsligt tittar på hunden för att tolka hans eller hennes reaktioner “klickar” mina ögon oro. Det är med andra ord väldigt små marginaler för om vi ska lugna hunden eller förstärka hundens oro.
Det är mer konstruktivt att belöna glada känslor. Vi leker och tar kontakt med hunden när den har en glad svans, när den går framför oss, och vi går lugnt vidare om hunden segar sig bakom oss – och vi tittar inte på den! Det är speciellt viktigt när det finns oro med i bilden.
Var är du själv orolig, kan du börja med att förändra din egen känsla och kroppsspråk? Kan du träna dig själv att vara lugn? Hur ser ditt kroppsspråk ut då?
Ett svar
Intressant för jag tror man tlar mycket genom sina ögon och sitt ansiktsuttryck. Försöker träna mycket på att ha mjuka, leende ögon – både när jag tränar (som en "bra-keep goingsignal) och som en lite lugnanade signal om hunden vill checka läget inför något lite osäket.