Jag har tävlat två lydnadsklass tre tävlingar på en vecka. Förra veckan i Vallentuna. Zakk gick mycket bra, nior och tior på allt utom en åtta på ett felaktigt skifte i fjärren. Tyvärr nollade han vittringen och sprang förbi hindret med apporten istället för att hoppa tillbaka. Nya tag igår på Stocholm södra Bk. Fullt på gruppmomenten, sittande och platsliggning i grupp.
Det gick bra på uppvärmningen och vi inledde med en nia på fria följet. Sedan blev det ömsom vin och ömsom vatten, och så här efteråt inser jag att jag verkligen inte gillade appellplanen. Det är en plan som vi passerar för att komma till de andra appellplanerna, eller för att gå på promenad. En plan som jag aldrig räknar som en riktig appellplan och därför har svårt att ta på allvar. Det påverkade naturligtvis mitt fokus igår. Jag trivdes inte på planen! Det faktumet hade ävenen omedelbar inverkan på Zakks prestation. Varför ska han, när inte jag…
I Vallentuna veckan innan, gick vi in på en riktig appellplan. Så, vad ska jag dra för slutsatser av detta för egen del?
Även en grå, grusig och särdeles trist appellplan kan bli grön om jag själv bestämmer mig för det. Bryt ihop och kom igen! 🙂