Jag glömde sätta torrfodret på svällning igår kväll. Straffet för denna försummelse kommer omedelbart i form av en upprörd valp som hoppar och biter mig i händerna. ”jag vill också ha frukost”. Mjölktänderna river i huden och nu gör det ont. Klantigt av mig att glömma, men Will-Jas upprörda känslor får inte på något sätt förstärkas. Jag tar upp Will-Ja i mitt knä och lugnar ned henne. Ryggsäcken, även i mitt knä, är ett numera välbekant begrepp i hennes värld. Hon lugnar ned sig omedelbart och efter någon minut sätter jag ned henne på golvet och går och hämtar hennes ännu inte helt uppblötta foder. Nåväl, det får gå för den här gången.Will-ja står lite snett till vänster om mig när jag sätter ned skålen. Jag sätter ned min vänstra hand i höjd med mitt vänstra knä och för första gången går hon sidledes likt en krabba in mellan handen och mitt ben. All den träning jag gjort och gör i vardagen när Will-Ja söker spontan kontakt med mig börjar nu utvecklas på ett spännande vis: Will-Ja börjar själv använda de rörelser hon behöver för att hitta in i rätt position invid mitt ben.
Vi bygger relationer med schyssta metoder!
