Tack till er alla som kom och lyssnade på min föreläsning om pipiga och gnälliga hundar. Tack till Micke som ställde upp med sin malinois. Det är inte alltid enkelt att ställa sig framför en publik – och samtidigt bli coachad. Vi startade med gnäll och slutade med tystnad. “Micke, lyssna efter tystnaden”.

Ljudar hunden, ökar oftast vår egen aktivitet. Sedan har har vi startat en ond spiral, där vi (hunden och jag) stressar varandra. Konflikten är ett faktum. Att träna en hund som ljudar innebär ett stort arbete med oss själva. Det första vi behöver tänka på är att starta med acceptans: hunden gnäller.

Vi behöver starta med vår egen förändring – inte hundens. Det första jag behöver göra är att lyssna efter tystnad. Den förändringen i mitt eget beteende kommer att ändra mitt fokus och göra mig själv lugnare. Då först kommer hunden att förändra sitt eget beteende.

Det är tystnad och lugn som leder till belöning eller aktivitet. Och apropå belöning, jag anser att en del av problematiken ligger i alltför korta och snabba belöningar, för att direkt fortsätta med momentet. Helt enkelt avsaknad av kel och smek innan vi ger godis, lek eller skickar iväg hunden. Kel och smek frigör oxytocin. Det vet väl alla som kelar med sin hund i soffan. Men, hur ofta kelar vi med hunden där vi är i behov av ökad bonding? Som vid hundträning, inför ett prov mm eller “bara” under en promenad?

Prova att i en lugn situation kela med din hund utan att titta på den. Lär dig att känna med handen att hunden blir mjuk under beröringen. Kanske lutar den huvudet mot ditt ben eller blir alldeles mjuk i kroppen under din hand? Prata lugnt och mjukt med blicken fäst någon annanstans än på din hund.

Våga belöna lugnet med bus och aktivitet för därefter byta fokus till lugn och beröring. Det skapar lugn (oxytocin), tydlighet och glädje.

Kela framför allt med din hund på vänster sida eftersom det oftast är där problemet med oönskat ljud förekommer. Börja i vardagen där du själv är lugn.