Fotograf, Åsa Lindholm

Fotograf, Åsa Lindholm

Morgonen börjar som vanligt, det vill säga jag Will-Ja, får ta ansvar för att matte kommer upp ur sängen, går ut en morgonpromenad och sedan ger mig mat.  Jag har utvecklat en väl fungerande teknik. Först ställer jag mig på henne. Jag går ned med frambenen, trycker min kind mot hennes och väcker henne med försiktigt småprat. Till en början i alla fall. Ibland får jag ta till brösttoner för att hon ska vakna. Nåväl, jag får nog säga att jag numera sällan behöver höja tonen. För det allra mesta lyssnar matte när jag talar med mindre bokstäver. Jag vill inte använda “allvarstonerna” alltför ofta. Förutom att det skapar dåligt stämning kan matte vänja sig vid storsläggan.

Vid 11.30 börjar jag förbereda matte för att det snart är dags för promenad och lunch. Jag börjar så tidigt därför att matte har oändligt svårt att släppa taget om sin dator. Tre minuter över tolv, (duktig matte)  slår hon igen locket och tar på sig ytterkläderna. Äntligen! Dessutom tar hon på sig apporteringsvästen med rymliga fickor för apporter. Synd bara att fickorna är tomma idag. Det betyder att vi ska plocka svamp och det är inte alls lika kul som att leta efter nergrävda apporter i skogen. 

Nåväl, jag bestämmer mig för att matte ska aktiveras trots att hon letar kantareller. Jag provar att sticka iväg lite för långt bort och ja, hon ropar tillbaka mig. Tyvärr får jag ingen belöning när jag kommer tillbaka. Ok, jag får anlägga en ny strategi. Jag sätter mig ned och stirrar på henne. Bingo! Matte slänger iväg ett gäng foderkulor. Jag måste säga att jag är stolt över dagens träningspass. Matte var både lyhörd och följsam. 

På hemvägen händer det. Fara; stopp och belägg! Jag tvärnitar och ger upp flera korta varningsskall som jag låter övergå i morrningar. Sedan gör jag en kringgående rörelse. – Nej för sjutton, vad gör matte nu?!! Galenpannan sätter sig ned och markerar!!! Är hon inte riktigt klok?? Jag retirerar snabbt så att jag står mellan matte och ”det där”.

Matte ser mest förvånad ut men plötsligt åker brallorna upp med blixtens hastighet. ”Kullen” med gräs har börjat röra på sig. “Sov som en gris” har fått en ny innebörd.

Trevlig söndag, alla fyrbenta vänner, Glöm inte att vi är deras bästa vänner: Ii vått och torrt!

Will-Ja

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.