Pia och jag går ofta promenader. Det är skönt att kvällstid få lite draghjälp på promenaden. Dessutom kan vi stanna upp och köra något moment. Vi promenerar under småprat 5 kilometerspåret och passerar Solna Brukshundklubb på höger sida. Vi sätter hundarna och Pia tränar Krutow att krypa baklänges utan att starta med ett jämfotahopp bakåt. Ett bakben i taget, lugnt och fint.

Kuling står samtidigt längst ut i kopplet och vädrar in någon doft som kittlar hans nos. Vi går vidare och hundarna söker sig mot staketet vi tränat invid. Alla hundar är nu väldigt koncentrerade på någonting som finns bakom staketet. Kuling tycker att det är obehagligt och sänker rygg och svans. Pia upptäcker att fårstängslet är vidgat, det ser ut som om någon sprungit in i stängslet med hög fart. Och helt plötsligt ser vi vad som hänt. På andra sidan stängslet ligger ett rådjur. Jag hoppar över stängslet bara för att konstatera att rådjuret är helt uppslitet i buken, tarmar och njurar ligger utanför i gräset. Jag känner på rådjuret och det är fortfarande mjukt och inte helt kallt. Någon gång under eftermiddagen, fortfarande i dagsljus, har rådjuret jagats av en hund. Antagligen har det sprungit in i staketet och sedan inte hunnit undan. Kanske har jag fel, det kanske har trafikskadats och så småningom hittats av en räv. Jag vet inte, men tyvärr är det inte det första scenariot otänkbart – att rådjuret blivit hunddödat. Hundar kommer ifatt om ett rådjur är skadat eller om det är fler än en hund. I det här fallet får vi antagligen inte veta vad som hänt, vi kan bara föreställa oss det enorma lidande rådjuret har upplevt, om det fallit offer för någons hund.