Jag träffade Marie och Tassa, en blandning av kaukasier och schäfer när jag undervisade i Alvesta i helgen. Tassa är en omplaceringshund som inte fått rätt vägledning och fostran tidigare i sitt liv. Tvärtom hade den tidigare matten varit rädd för Tassa.
Maries problem med Tassa var att hon gjorde utfall mot andra hundar, även på långt håll. Jag bestämde att vi skulle träna passivitet vid sidan. Vi började med att i lugna situationer lägga ut en godbit framför Tassa när hon satt ned. Direkt Tassa reste sig för att ta godbiten, tog Marie tag i halsskinnet allra närmast hakan. Samtidigt som Marie förde Tassas huvud uppåt och bakåt tryckte hon ned bakdelen på Tassa. Det var viktigt att Marie utförde rörelsen lugn, tyst och utan negativa tankar. Ungefär som ett veterinärbesök, neutralt, vänligt och tydligt.
Vi upprepade träningen ytterligare ett par gånger så att Marie kände sig säker på tekniken. Jag rättade henne vid ett par tillfälle då hon istället för hakskinnet, tog Tassa om bröstet. Ytterligare ett par repetitioner senare hade Marie lärt sig tekniken. Handen i hakskinnet styr hundens huvud uppåt och bakåt medan den andra handen trycker ned bakdelen, lugnt, tyst och tydligt. För att hunden ska känna sig trygg i träningen är det en förutsättning att vi släpper greppet om hakskinnet och övergår till att lugnt massera och småprata med hunden. Händerna får aldrig lämna hunden, den ena handen fortsatt smekandes hundens på halsen i händelse att hunden bestämmer sig för att kasta sig framåt. – Håll aldrig fast Tassa när hon sitter ned förmanade jag Marie. När Marie lärt sig tekniken ökade jag störningen med att jag skojade och pratade på två meters avstånd. Tassa gjorde tendenser att fara iväg men Marie tog snabbt tag i hakskinnet på Tassa, höjde hennes huvud bakåt samtidigt som hon tryckte ned bakdelen. Snabbt, tyst och utan aggression – nästen som en kul övning.
Resultatet lät inte vänta på sig. När tekniken väl fungerade, tränade Marie på avstånd en bit från de andra hundarna. Kriteriet för att sätta ned Tassa var när hon spetsade öronen och tittade på en hund, innan hon gjorde utfallet. Innan dagens slut kunde Marie gå omkring med Tassa, sätta henne ned och massera henne nära andra hundar. Fortfarande med ena handen nära käkskinnet utifall Tassa skulle falla tillbaka i sitt gamla beteende. Den här metoden är oerhört användbar om den lärs in under lugna former med externa belöningar i form av ”varsågod” innan den används i skarpare lägen. Förutsättningen för att metoden ska bli verksam är att du lär dig rätt teknik och timing och att du övar upp din kunskap i planerade situationer utan irritation eller aggression. Din attityd ska vara lugn, tydlig och trygg. Till åttio procent ska övningen handla om att ge hunden lugn massage i närheten av någonting som den vill fram till, oavsett orsak.
