Ursäkta, jag missade att blogga igår kväll. Jag fick väl antagligen solsting igår efter en hel dag på Gröna Banan och träning med mattar och hundar. Jag känner alla sedan tidigare vilket är både kul och avslappnat. Suzanne skojade och sa att jag borde vara trött på att se henne och Fifi sommar efter sommar. Det kan jag med hetta dementera.
Jag är både glad och stolt att ni återkommer år efter år. Självklart finns det idag en mängd duktiga förare med avsevärt färskare tävlingsframgångar än jag själv. Jag har ju faktiskt varit borta i tio år från tävlandet. Det gör naturligtvis att jag numera till en del får lite annorlunda hundar att arbeta med. Border collies lyser ofta med sin frånvaro. Men så mycket jag lär mig genom att få arbeta med hundar som inte alltid har den där självklara motorn från start.
En av våra jyckar Mirre, är en känslig herre utan det där riktiga trycket som varje tävlingintresserad person önskar sig av sin hund. Likt tjuren Ferdinand kan han smyga in på appellplanen, lätt hukande inför den förestående kommenderingen. Tävlingsledare, domare och andra som står på planen är läskiga. Så obehagliga att Mirre ibland inte kan utföra momenten på ett snabbt och glatt sätt. Scenskräck å det grövsta! Vi tränar med att den kommenderande tävlingsledaren även fungerar som extern belöning. Olika personer kommenderar honom och när han går ”fot” som en travhäst, får han på ett ”varsågod” springa iväg till tävlingsledaren. Där får han gosa och smaska godis ur en burk. Idag lärde vi t.ex honom att galoppera med en fyra kilos apport i munnen.
Monica satte Mirre på ca 30 meters avstånd, la ut tungapporten en meter framför honom och gick sedan iväg ca 30 meter. Suzanne, Catta och jag ställde oss någon meter bakom Monica. Dragningen mot oss alla och inte enbart Monica blev på det viset så oändligt mycket större. När Monica kallade in Mirre tog han apporten och rusade in till oss. På signalen ”Varsågod” släppte han apporten för att gosa och äta godis med oss alla. Jag tror att Mirre haft en toppen dag och att han känner sig väldigt omtyckt av sina tävlingsledare. Då är det lättare att få fart under tassarna. Ta hjälp av träningsgruppen även i belöningarna – inte bara till kommendering.
