Så….varför i all sin dar åker jag iväg till Dalarna och Borlänge för att leka hönslekar? Därför att jag vill vässa och repetera mina kunskaper i vad jag ska belöna (kriterium), när jag ska belöna (timing) och hur ofta (och var) jag ska belöna (förstärkningsfrekvens). “it´s simple but not easy” som Bob Bailey brukar säga.
Cilla, Kina, Karolina och jag började med “match the sample” som innebar att vi skulle lära hönan välja rätt färg (blå eller röd cirkel) när signalen/cue presenterades. Blå (rektangulär) signal innebar att hönan skulle leta upp den blå färgen (cirkeln) och picka. När den röda rekangulära signalen presenterades skulle hönan leta upp motsvarande röda cirkel.
Tro det eller ej, men hönor är fantastiska på både former och färger – verbala signaler fungerar inte. Vi tränade även hönorna att gå slalom vilket inte är det lättaste. En belöning för mycket på en och samma plats leder ofelbart att hönan vid nästa tillfälle stannar vid den tidigare belöningspunkten och förväntar sig pellets (variation är kunskapens moder). Lösningen är att alltid klicka och belöna på olika ställen – lättare sagt än gjort när man står mitt uppe i träningen. Den tredje och sista hönan fick lära sig att dra en släde. Det gick klockrent, hönan högg tag i snodden och baxade iväg släden och jag var stolt som en tupp. Sedan tog vi lunch. När jag kom tillbaka var beteendet borta! Undrar var det tog vägen???? Jag frågade Kina om hon givit mig en bortbyting men hon hävdade med bestämdhet att jag fått rätt höna. F-n trot!