En vanlig dag på jobbet kan vara ganska spännande. Just idag kände jag mig som en katt med nio liv.
Idag hade jag en fortsättning på en valpkurs från i somras. Vi tränade matskålsinkallning dvs störningar med matskålar, att skilja på beröm och varsågod och att även kunna svara på lek innan de fick sitt "varsågod" till matskålen. Eftermiddagen ägnade vi åt dirigering med matskålar och lite "frukostapportering".
Märta hörde av sig i morse och berättade att nya Kontaktkontraktet är på väg från Estland. Det känns spännande, jag har ju sett den utskriven på A4 papper men det är ju inte samma sak. Märta påstod att hon är nervös. Nåväl, efter avslutad kurs stegade jag ned på lagret för att skapa ordning och redan bland alla flyttkartongerna inför den stundande bokleveransen. Jag var nästan klar med att slänga upp de sista lådorna med handledningar på hyllorna när jag plötsligt såg hur hela infästningen och hyllplanen med lådorna släppte från väggen.
Lite förundrad stod jag och betraktade förödelsen medan dammet sakta skingrade sig. Kartongerna med handledningarna låg utspridda över hela golvet. Rebecca från hundcentret klev in och tittde sig storögt omkring på förödelsen, "det blev så tyst så jag var tvungen att gå ner och se om du forfarande lever". Tack Rebecca för hjälpen med att plocka ihop ett par tusen handledningar – du är en ängel!