Idag avslutade vi vår tävlingsvalpkurs. Det var inte utan att jag hade en liten klump i halsen. Det har varit ett gäng ytterst kompetenta och kunniga hundägare och det har varit en fröjd att få “tillåtelsen” att undervisa dem i ett ämne som de själva redan är mycket duktiga i.
Vi gjorde en hel del under förmiddagen och vi tittade på en valp, numera unghund, i taget. Carina upplevde att trots träningen av handtargeten så tyckte inte hennes schäferkille att leksaken var något som han behövde dela med sig av. – Jag leker bra här, matte! Jag bad Carina att sätta på honom ett koppel. Sedan fick hon leka och busa samtidigt som hon backade bakåt. I den stund Carina släppte taget om föremålet bad jag henne att göra ett snabbt knyck i kopplet om killen vred bort huvudet i riktning från Carina.
Omedelbart han rörde sig efter och mot henne med föremålet kvar i munnen så återupptog Carina leken. Efter en viss teknikjustering fungerade träningen utomordentligt. Carina backade i serpentiner och korrigerade vid behov om han vred bort huvudet. Efter ett par upprepningar förstod han att det inte var ett önskvärt beteende att vrida bort huvudet från Carina, och han förstod även att om han snabbt rörde sig mot henne så blev det beröm och en ny draglek. "Snabba dig tillbaka, så leker vi igen!" Sträck dig inte efter föremålet utan låt hunden aktivt röra sig mot dig innan du sträcker ut händerna. Backa, backa, backa……
Ps. Oj, var det en labradorbild igen????
7 svar
Bedårande söta små valpar… 🙂
Så här söta blider kan man inte få nog av! Nu vill vi bara få träffa sötnosen också.
Vilken precision. Jag menar av fotografen. Jag natar att det är en bild av hundra…
Jag måste erkänna att jag känner besvikelse när jag läser Ditt inlägg idag! Trodde att Du lärde ut enbart positiva metoder och inte gamla korrigeringsmetoder som ryck i koppel. Det finns ju faktiskt andra sätt att lära en hund med stor äganderättskänsla att komma tillbaka med leksaken, än att rycka i kopplet!
Men även solen har sina fläckar!
Efter ett antal kurser för Eva har jag fått lära mig att rycka och slita i min hund Och min hund ÄLSKAR när jag rycker i honom(eller pimplar som Eva skulle säga). Hon fick mig att omvandla gamla korrigeringsmetoder till något positiv! Jag har även använt koppelryck för att få min dobbis- som förut gärna ville behålla föremålet för sig- att snabbt söka sig in till mig. Numera har jag en hund som snabbt kommer in med föremål och även älskar att bli lite ryckt i. Tack Eva för att du har förmågan att tänka så stort och inte förkasta vissa träningssätt. Du är en av de instruktörer som ser till att min hjärna inte ruttnar och kör fast!!! Lycka till med den "lille"! Kramar Johanna, Lovis och Pago
Jag tycker att Eva är en av de bästa jag hittills lärt mej nåt av. Just för att hon lär även ut hur man gör om hunden inte lyssnar eller hur man visar hunden att detta är förbjudet eller fel… Barn är som hundar de behöver gränser och att lära sej vad som är rätt och fel. Lär man dem inte det är det inte rätt mot varken hunden, en själv eller samhället. Ett knyck i kopplet för uppmärksamhet känns ju knappt, än mindre gör det ont. Man läser bara vad man vill ibland… Stor skillnad på detta och att "koppelkorrigera" som det heter, alltså att rejält slå kopplet över ryggen på hunden. DET gör ont.
Vi alla korrigerar även om vi gör det på olika sätt. Sen får vem som helst säga att jag korrigerar inte, att ta bort bollen är oxå en korrigering..
Ingrid. Det är stor skillnad på knyck och ryck.