Det finns en del udda figurer i min vänskapskrets som med stort nöje beger sig ut till IKEA för att shoppa. Jag ingår inte i den kategorin, jag tillhör istället den kategori som kan gå igenom hela IKEA för att komma ut helt helt tomhänt.

Nu är det inte bara jag som blir lätt svettig vid tanken på att behöva åka dit, utan även Djurgymnasiets vd Tessan. Hela hösten har gått och vi har båda vetat att det fattas en schänk och allehanda mysprylar (blommor) för att kurslokalen ska bli hemtrevlig.

Med Rebecca på hunddagiset som vårt mentala stöd begav vi oss till IKEA. Efter en kort stund kunde Tessan och jag konstatera vad ett gott ledarskap består av – nämligen trygghet och kunskap (om vi inte visste det tidigare)! Rebecca gick lugnt från våning till våning, beställde det vi skulle ha, kollade att vi var med, visste var allting fanns. På mindre än en timme var vi ute ur IKEA med tre fullastade vagnar. Tack Rebecca!

Under tiden umgicks Zakk med jyckarna på hunddagiset och förutom en liten olycka i biabädden skötte han sig utmärkt. Han tar för sig för varje dag som går. Jag tycker att hans kamplust hitintills varit lite låg, men idag när vi tränade föredrog han lek framför en köttbullsbit. Förstår ni vidden av detta fenomen, killen är ju ändå en labrador! . För ett par dagar sedan var det snarare tvärtom.

Det är snabba pendlingar i en valps mentala utveckling . Han har i alla fall haft den goda smaken att stå på alla fyra och kissa idag. Jag pratade för övrigt med min goda vän Elsie på Veterinärhuset idag, som berättade att beteendet inte är alldeles ovanligt. Hennes egen kelpie Kalle lyfte på benet vid tretton veckors ålder. Intressant är det i alla fall!