…och nu får Zakk knappt plats i Scooteroverallen längre. Med största möda lyckades jag klämma in honom i overallen. Pia fick hjälpa till att stänga blixtlåset om oss.

Fotograf, Irmi Persson

Zakk tycker inte om att åka taxi (mig alltså). Efter en stund uppger han sin djupt indignerade stämma; – Släpp ned mig för böveln! Passivitetsträning är inte herrns grej i livet, oavsett hur och var den sker. Imorse tränade vi lek och bus för att switcha till passivitet, antingen mellan mina knän, alternativt halvliggande på rygg i min famn. När Zakk blir stilla och lugn släpper jag greppet om honom och säger "bus", sedan är det just bus och lek. Jag repeterar On/Off (Kontaktkontraktet, 2008) ett par gånger för att sedan bryta med ett "slut". Därefter är valplektionen slut. Tiden mellan bus och aktivitet utökas undan för undan. On/Off resulterar inte alltid i lek utan blandas med "bara" frihet och "varsågod".

Eftersom det har varit kallt under ett par dagar så har Zakk bara varit ute för att göra sina behov. Det resulterade blixtsnabbt i att han tappade sina förväntningar på mig. Nu har vi tagit upp on/off utomhus igen. När vi busar, kommer Zakk tillbaka med prylarna (även nycklar) och kryper upp i famnen på mig. Det blir mycket gos och kel ihop med föremål. Inomhus har jag börjat att säga dirigeringskommandot "ut" de få gånger jag kastar iväg någonting. Det är ingenting jag behöver träna just nu, men några gånger per dag skickar jag iväg en nyckelknippa eller ett gosedjur – av ren glädje och nyfikenhet.

I och med träningen av  tomtgränsen har jag lärt Zakk en signal för korrigering/bryt ditt beteende. Ni minns säkert att jag skrev att jag harklade mig och slog ihop händerna vid tre tillfällen när han tänkte överskrida den minimala häcken in till grannen. Vid de få tillfällen han nu gör något otillåtet som att äta på sladdar eller knapra på väggen, räcker det med att jag harklar mig. Då upphör han omedelbart med beteendet, vänder sig mot mig och viftar på svansen. Självklart ger jag honom en alternativ sysselsättning.

Kompostgallret åkte upp idag! Det finns ingen anledning nu när han blir större och mer nyfiken, att han ska ges det alltför stora ansvaret att hålla sig innanför tomtgränsen. Det är bättre att han får lov att hänga på gallret och morsa på grannarna när de passerar. Att korrigera honom för att han kliver över häcken för att hälsa på någon förbipasserande gynnar inte hans sociala interaktion med andra människor.

Zakk reagerar ofta med att backa när människor sträcker ut händerna för att ta tag i honom. Sitter de däremot med händerna intill kroppen och pratar med honom, så att han först får komma kroppsnära, är det inga problem med att klappa honom.Jag tolkar inte hans beteende som reservation, utan snarare som en effekt av att han inte vill bli upplyft.

Utsträckta händer blockerar ofta kommunikationen, håll istället händerna intill kroppen. Klappa hunden först när han/honkommer hudnära. Då är risken så oändligt mycket mindre att hunden backar undan. Om hunden ska lyftas, tänk då på att ha en godis i den ena handen som han/hon får i själva lyftögonblicket. Lyft eller sträcka inte ut händerna mot den hund som backar undan!  Händerna nära kroppen…… händerna nära kroppen…..händerna nära kroppen…Fler tips finns i kapitlet "Nära mig" i Kontaktkontraktet.

Trevlig helg!