Tidig uppstigning, Zakk var hungrig. Imorse skällde Zakk inte ut läslampan han brände sig på i förrgår, det gjorde han däremot igår. Han är långsint den rackarn!

Zakk och jag började förmiddagen med att åka till kontoret för att hämta böcker till morgondagens föredrag på Goldenklubbens (östra avdelningen) årsmöte. Egentligen är jag matteledig men jag kunde inte säga nej till Goldenklubben. Dessutom är föredraget bara 2,5 timmar långt. Förutsättningen var givetvis att Zakk kan följa med. Jag kommer att använda honom som demonstrationshund – Zakks första riktiga jobb mao!

Efter att ha hämtat böcker och lite annat material på kontoret åkte vi till Karlavägen och Foam för en latte. Zakk tyckte att utsikten från min arm var väldigt spännande, framför allt alla spännande dofter som vindlade omkring hans lilla nyfikna nos. Vi stannade inte så länge eftersom jag hade missat den naturliga sovtiden. Zakk var med andra ord rätt pigg! Trots det, satt han uppmärksamt och lugnt och iakttog allt som skedde runt omkring oss.

Nästa anhalt var Ryttarstadion. Jag har inte varit där sedan jag flyttade och visst kändes det i hjärtat när jag svängde in till stallarna. Jag hälsade på Anitha som driver restaurangen, gick upp till manegen och hälsade på Anita som höll kurs, gick in i Stockholms stall och letade efter Ann som tyvärr inte var där, stannade och pratade om den fantastiske artonårige dressyrhästens Briars prestation i Globen igår kväll då han gjorde sin näst sista tävling och vann över Europaeliten, – helt fantastiskt!! Jag tar av mig hatten idag för Jan Brink som lyckas att under så många år i världeseliten, rida in på en häst som fortfarande tycker att detta är buskul! Vilken prestation och vilket samarbete!

Zakk träffade glada tjejer som gullade med honom och han fick träffa snälle Ludde, ett fuxfärgat fullblod som var mer intresserad av sina morötter än en liten labradorvalp. Zakk nosade nyfiket och utan rädsla på Ludde. Vi träffade Tove Fasth på Agria och tog en sväng runt Gröna banan. Toves ena yorkshiretik Tilda är ängslig i kontakten med andra hundar. Zakk visade inte sig från någon gentlemannamässig sida utan bestämde sig omgående för att använda Tilda som sin PS (personliga studsmatta).

Tilda sökte skydd mellan Toves fötter och jag bad Tove att bestämt knuffa undan Zakk när han rusade fram för att göra ett nytt jämfotahopp på Tilda. Efter ett lite artigt (mot mig) och lamt försök från Toves sida förstod Zakk att Tove inte tänkte tillåta att Tilda blev studsmatta till en slyngel på tio veckor. Efter det riktade han istället sin kraft mot Molly vilket var okej eftersom Molly kan fräsa ifrån till busiga smågrabbar.

Ni kanske undrar varför jag inte valde att själv att gå in och avbryta Zakks höga hopp på Tilda? Av den enkla anledningen att eftersom Tilda sökte skydd hos Tove så är det bättre för både Zakk och Tilda att Tove sätter gränserna. Våra hundar ska känna att vi kan skydda dem vid behov. Det har ingenting med överbeskydd eller ömkan att göra – bara trygghet! 

Tyvärr har jag inga bilder från dagen eftersom kameran gjorde en luftfärd ned i Zakks matskål. Nu tjurar den och visar ingen samarbetsvilja överhuvudtaget.