I kväll var det Grand Finale på valpkursen vi haft med Frida. Tråkigt att det är slut, även om vi självklart fortsätter att träna och gå på kurs tillsammans.

Vi fick alla berätta vad vi ville att valparna ska kunna om två månader dvs. när de är sex månader och när de är ett år. Som Frida klokt påekade, "det är lätt att bestämma vad valparna inte ska göra", men det handlar om att tydliggöra vad vi vill att valpen ska kunna eftersom målet med vår träning då blir enklare för oss att överblicka.

Jag fick beröm för Zakks position vid min sida och det värmer lika mycket för mig att höra – som för någon annan. Jag sträckte stolt på mig – Zakk också! Frida pratar mycket om att skapa situationer och händelser där valparna blir imponerade av oss och vice versa. Zakk blev definitivt imponerad när jag plötsligt hoppade upp på en gunga. Han hoppade högt och lågt för att få fatt på mig och blev mäkta imponerad över att matte plötsligt kunde flyga.

Jag berättade förut att valparna haft lite lågt föremålsintresse. Frida rekommenderade att vi i leken plötsligt skulle stå lugnt och stilla och avvakta tills valparna själva blev lite slappkäftade – då skulle vi rycka till oss leksaken med en retsam attityd. Jag kan bara säga att det har fungerat över förväntan. Även om jag blir stilla så fortsätter Zakk att dra och slita i leksaken. Självklart varvas lekarna med passivitetsträning. Frida är noga med att poängtera att vi även ska vila med leksak och hundarna.

Tack Frida för en kul och bra kurs. Så underbart att "bara" få vara elev.