Nina Haaland hade åtagit sig ett stort arbete med att bjuda in djurtränaren Kayce Cover till Norge för att prata om relation hund – människa.
Kursen startade enligt sedvanliga amerikanska ritualer – vi fick skriva på tre olika papper om våra skyldigheter och förpliktelser.
Kursen lät spännande med nya infallsvinklar på kroppshantering där vi skulle lära hundarna namnen på sina kroppsdelar. Varför i herrans namn då, undrar säkert någon läsare och kliar sig fundersamt i huvudet. Kayce Cover utgår från att djur är intelligenta nog att förstå en väsentligt större mängd ord än vad vi tror. Hon säger att det är avgörande för kommunikationen mellan djur – människa att vi lär dem innebörden av de ord vi vill använda i kommunikationen. Kayce menar på fullaste allvar att det inte tar mer än ett par minuter att lära ett djur ett nytt ord.
Klicker används överhuvudtaget inte och Kayce förespråkar att vi i så stor omfattning som möjligt ska försöka arbeta utan godis. Metoden kallas SATS och som de flesta jänkare var även Kayce en god talare för sin modell. Karen Prayor rynkades det åt. Jag uppfattade mest att det handlade om en viss avundsjuka – "surt sa räven".
Kayce Cover arbetar med en intermidiate bridging (support) signal som pågår så länge hunden närmar sig målet. "Du är inte klar än men närmar dig målet". Den slutgilitga (sucess) signalen, synonym med klicker kallas terminal bridge. Kayce har uppfattningen att hon uppnår bättre resultat med en bridging signal än med klickern som alltid signalerar ett avbrott i beteendet och en belöning.
Betingningen av the terminal bridge kan vara ett ljud. D som i GooD eller A (brA) som Carina och jag bestämde oss för att använda. Betingningen sker genom att säga A och ge hunden en godbit. Detta upprepas ytterligare två gånger. Sedan flyttar tränaren ett par steg bakåt och testar om A betingats som en betingad förstärkare. Omedelbart hunden närmar sig påbörjas the intermidiate bridge supportsignalen) för att alltid avslutas med ett A när hunden nått målet. Gör hunden "fel" upphör den supportande signalen tills hunden återigen påbörjar rätt beteende.
Det utlöste några gapskratt från Carinas och mitt håll när vi brrrrrrrrrrrr på Zakk och Pop under tiden de närmade oss. BrrrrrrrrrrrrrrA. 1/3 fick hundarna sedan godis. SATS undviker redan mycket tidigt i inlärningen belöningar med godis och påstår att de försämrar inlärningshastigheten. "Hunden tänker för mycket på belöning".
Carina och jag började raskt att lära Zakk och Pop vad olika saker heter med hjälp av våra nya verktyg. Jag måste tillstå att det gick fortare än tåget. Jag tog en flaska och satte den mot Zakks nos samtidigt som jag sa "bottle" + A. Jag upprepade det ytterligare två gånger och han fick godis alla tre gångerna. Jag upprepade samma procedur med en vattenskål. Därefter höll jag båda föremålen mot mina axlar och ställde frågan, "var är "bottle"? Zakk "funderade någon sekund" innan han riktade sig mot "bottle". Supportsignalen ljöd…….. brrrrrrrrrr med ett tydligt A när han nuddade "bottle". Jag provade att inte ge support signalen för att se om han verkligen förstått? Det var otroligt märkligt att se hur enkelt han förstod skillnaden på föremål. "Han borde ju inte……."
Men han förstod lätt som en plätt. Inte bara det, han behövde ingen belöning i form av godis. Uppgiften att välja rätt föremål gjorde honom excalterad. Någon gång blev han alltför het och fick lugnas en stund. Jag tränade honom i korta pass om ett par minuter. Jag experimenterade med att lära honom olika storlekar på pinnar. Jag lärde honom att skilja en maskros från ett grässtrå, från en klöver. Det tog mig två minuter!
Vi namngav även olika kroppsdelar på hundarna. Det var fascinerande att be jyckarna att trycka skuldran mot väggen. Tänk er själva vilka möjligheter som öppnas om vi kan göra hundarna medvetna om sina olika kroppsdelar. Inte bara hakan mot marken som i platsliggningen.
Tyvärr var Kayce Cover en förvånande dålig pedagog vilket innebar att informationen till oss tvåbenta var både motsägelsefull och rörig. Även Carina och jag blev frustrerade men bestämde oss för att lita till oss själva. Kursen kan inte ha varit lätt för de av kursdeltagarna som inte har en gedigen tränarbakgrund – kanske inte ens då.
13 svar
Takk Eva
Jeg er en av deltagerne uten noen som helst bakgrunn som hundetrener. Ikke rart at jeg og min hund ble frustrerte og forvirret! Men jeg har også bestemt meg for å stole på meg selv, og ta det i eget tempo. Jeg har allerede lykkes med å få til Freestyle slalomen uten target, kun med intermidiate signalet, og er godt i gang med å lære ord
Til tross for helgens frustrasjon… – kjempespennende og morsomt!!
Oj, vad krångligt, men intressant, det låter! Förstår att man behöver vara expert för att ta till sig den här metoden – tänker du fortsätta med den träningen?
OJ oj sà rasande intressant! Detta blir spànnande nàr du fàtt igàng din egen studs pà the terminal bridge,
jag àr òvertygad om att den blir en riktig hòjdare……
bild nr.2 hàrovan àr likasà en riktig hòjdarbild, tack fòr att du ger oss sà fina nòjen.
Båda bilderna är helt underbara, tycker jag!
Väldigt spännande. Vi har nog underskattat våra hundar. Måste absolut prova detta. Passar utmärkt nu när jag bara har en hund hemma
Pop visar Zakk hur man gör bomben;)
Hei Eva!
Takk for noen fine dager. Frustrert ja,
men jeg syns kurs er spennende, og man
får jo bestandig input fra andre.Men
Trym og jeg var jo heldig som satt ved
siden av deg og Carina (hilse).Etter
lunsj på søndag prøvde Kayce med Trym, ogdet var jo en liten seanse. Den kan du
spørre Ellen om.
Masse hilsner fra Trym og Vivi og fortsatt god sommer.
Ett par av mina papilloner har mycket stor ordförståelse! Roligt ändå att få det bekräftat här. Nu kommer vi inte längre att förvånas över deras snabba hörförståelse utan kommer att använda orden mer. Tränar gör vi inte, men i vardagen kommer jag att lita mer på ordets makt sas!
Spännande med nya tankar inom hundvärlden. vi kan nog lära hunden vad som helst så länge hunden trivs med att umgås med oss och gör det av egen fri vilja.Hälsn Mervi Dog Listener Sweden
Hej Inger!
Jag kommer absolut att fortsätta med metoden.
Hei Eva, og takk for sist!
Kjekt å se både deg og Carina igjen, og også moro å se deres herlige hunder (bananer blir aldri det samme igjen dine billedlige beretninger om en viss bananglad/-gal hund.. 🙂
Seminaret var interessant på mange måter – mye atferd å observere hos både to- og firbeinte Det mest fascinerende synes jeg er hvor raskt hundene oppfatter sammenhenger ss navn på gjenstander mm. Bevissthet hos hunden om sine kroppsdeler og kroppstarget er også spennende, og bruk av IB (intermediate bridge) var for meg en god brikke å få lagt på plass i kunnskaps- og fedighetspuslespillet "hundetrening". Og også det å kommunisere med hunden ved å "forklare" på forhånd synes jeg er meningsfullt.
Så summa summarum synes jeg at det var mye spennende på seminaret, men at det var et stort minus både på presentasjon av stoffet, demonstrasjonene med hundene (med unntak av din demo på diskriminering mellom ulike planter – høydare:) og organiseringen av teori og praksis. Jeg synes teknisk arrangør Hund i fokus ved Nina Haaland gjorde en god jobb, at lokalene og stedet var bra og en hyggelig ramme. Takk!
Og jeg kommer definitivt til å fortsette å bruke metoden.
Varme hilsener fra Renate
Hej!
Det var spännande läsning det här. Och lätt att förstå principen som du beskriver den.
Jag har provat det igår på min Rottis-valp. Han fattade direkt. Nu ska jag fortsätta med resten av gänget här. Det här tycker jag själv är kul. Och har matte roligt så har hunden roligt, eller hur!
Spännande med nya metoder, ska bli skoj att förlja hur du utvecklar det här på egen hand. Jag har själv funderat på det där med intermediate bridge i jaktträningen under dirigering. Men å andra sidan vill man inte göra hunden beroende av att man ska stå och låta hela tiden. Såg en film Bob hade gjort där han dirigerade en labrador runt i ett ridhus med hjälp av IB, spännande som tusan.
Tina