….för idag bar det av igen över stock och sten. Efter lite diskussioner med Pia enades vi om att jag skulle lägga ett långt spår utan en massa vinklar.

Zakk i Hudiksvall i lördags.

En del hundar blir noggrannare och därmed mer metodiska när vi försvårar spåret genom att lägga vinklar. Då tvingas jyckarna slå ned på takten och bli mer noggranna.

I Zakks fall upplevde jag snarast motsatsen – han ökade i aktivitet! "Var fasen tog det vägen, här är bäst att lägga i överväxeln". Jag har tidigare provat med längre lina för att kampen i linan inte ska uppstå, men det känns inte som rätt väg att gå just nu. Det blir en massa spring i cirklar. Istället går jag som tidgare, med kort lina som jag håller bakom ryggen och iklädd mina ridhandskar. Ridhjälmen lämnade jag hemma .

Jag började med att lägga en kilometer (en dryg timme gammalt) långt spår utmed en väg, blandat underlag mellan gräs och grus. Sedan fortsatte jag ut på på stora gräsytor med relativt kortklippt gräs för att fortsätta upp på en ekkulle som jag rundade. Jag passerade en del stigar och som sagt, det blev en del terrängskiften.

Zakk gick bra, visst drog han rejält, men med handskar och utan en massa träd ivägen var det uthärdligt. Jag kallade tillbaka honom vid 4 – 5 tillfällen (kunde även ha klickat) och gav honom godis. Sedan fick han sitta en liten stund innan vi fortsatte spåra. På det hela taget gick Zakk bra, speciellt med tanke på att det även idag blåste rätt rejält. Han är lätt att läsa och när jag inte har fullt sjå att rädda livhanken är det lättare att iakkta hans spårteknik. Han kliver av emellanåt men cirklar naturligt bakåt, och är otroligt lättläst när han på nytt får fäste i spåret. Jag la bara ett slut idag  – en tennisboll!

Konsensus är att jag nu ska fortsätta lägga långa spår så att Zakk får "spåra av sig". Framför allt så måste jag öka dosen rejält så att han blir spårvan. Då tror jag att killen lär sig att spara på krutet. Den här gången hade jag startat med en timmes snabb promenad med mycket spring. Vi är på rätt väg!