Pia och jag landade inatt 24.30. Förutom lite snygg solbränna som vi tillskansat oss de sista två dagarna har Teneriffamyggorna haft skrovmål på oss nattetid.

Vi ser för närvarande ut som vi fått spetälska. Förutom myggen har det varit en underbar vecka där jag till skillnad från förra vistelsen kunnat njuta av värmen istället för att tillbrinaga tiden på sjukhuset. Mamma mår bättre, trots cellgifterna som hon får var fjärde vecka. Konstigt nog klarar hon det bra! Ont krut förgås inte så lätt!

Jag ska fortsätta försöka åka ned så mycket jag har tid och råd med och hoppas det blir ytterligare en eller två gånger innan sommaren.

Zakk blev glad som en lärka när Linda lämnade in honom idag innan hon skulle till jobbet. När Linda sedan skulle gå iväg, tog den lille labbladååren helt sonika sitt koppel i munnen och följde med Linda ut genom dörren. Jag antar att Linda inte kunde få bättre vitsord! Aldrig har väl herrn tidigare tänkt tanken, att det faktiskt finns valmöjligheter här i livet när det gäller valet av familj.

Funderar lite över skrönan att det trognaste hos människan är hunden. Vare sig hundar eller vi, i egenskap av mattar/hussar är oersätteliga. Det finns alltid någon som är mer kompetent, roligare, smartare och som har mer tid än vad man själv har. Zakk skulle utan vidare kunnat följa med Linda tillbaka. Jag kan deppa över detta faktum att han så lätt kan knyta nya band – att jag inte är oersättelig!

Men, jag blir bara glad! Glad över att han trivs så bra hos Lindafamiljen, att de trivs med honom och glad att jag inte är oersättelig! Jag vill inte ha en gråtande hund som vankar av och an och stirrar ut genom fönstren. Som Linda sa; Zakk stormar in i huset, hälsar och är glad. Sedan lägger han sig ned i förvissningen om att allting är frid och fröjd. Kan man ha det bättre?

Pia, Mamma och Peter på taket av huset.

Jag i fiskehamnen i Puerto de la Cruz.

Kiss me!

Sjölejon bland skolbarn. Mycket populärt!

Späckhuggare.

Äldre gorillahona. Loro Park

bougainvillea

Teide