Om hundar är vargar och vargflocken inte har en flockledare: varför behöver då våra hundar oss som flockledare? (Animals make us human, av Temple Grandin)
Eller, är hundar som lever tillsammans med oss mer lika en vargflock i fångenskap, som kräver att någon tar på sig alpharollen?
Ceasar Millan
Ceasar menar att alla hundägare måste vara flockledare. Om hundar som lever tillsammans med människor rent psykologiskt liknar vargar, som lever med icke familjemedlemmar, har han antagligen rätt.
Är hundar som lever med oss människor en spegling av vargar som lever i en flock bestående av andra djur än familjemedlemmar: eller är det så att hundar som lever tillsammans med oss människor är mer lika vargungar som lever tillsammans med sina föräldrar?
Hundar behöver föräldrar, inte en flockledare
Om hundar behöver föräldrar, innebär det att vi hundägare ska kasta ut hundböcker som beskriver hur viktigt det är att vi ser oss själva som flockledare?
Bra föräldrar sätter gränser och lär sina barn vett och etikett och det är exakt vad även hundar behöver lära sig också. När vi hundägare inte är tydliga och bra föräldrar för våra hundar blir de oregerliga och stökiga, precis som ett ouppfostrat barn.
6 svar
Måste nog ta och läsa den där boken, känns som en sanning jag tycker om!
Anna
Håller fullständigt med. Paralleller kan definitivt dras mellan föräldraskap och hundägarskap – djur är vi allihop! Jag önskar bara oss människor ett bättre självförtroende när det gäller ledarskap och att vi inte ska vara så medvetna om hur vi utövar ledarskapet. Det är inte fel att vara medveten men ibland krånglar vi till saker och ting. Vi tänker mer på vad andra ska tycka om oss som ledare istället för att bara ta befälet på ett respektfullt och vänligt sätt. Att veta var man har sin ledare leder till trygghet oavsett om det är små barn eller hundar man har omkring sig. Det är i alla fall min övertygelse.
Ju mer jag arbetar/umgås med hundar, desto mer är jag benägen att hålla med er.
När jag gick min utbildning för ett antal år sedan fick jag lära mig att en god ledare är tydlig i sina signaler, snäll och en påhittig initiativtagare! Gäller både barn och hundar, är min erfarenhet…
Hela ledarskapsidén känns så otroligt förlegad, och jag förstår inte varför man måste behålla ordet ledare över huvud taget i vår relation med hundar.
Att jämföra oss med ledare över en flock bestående av ickebesläktade individer innebär ju dessutom att vi placerar oss själva i hundarnas rangordning. Man antar att det finns en artöverskridande rangordning, vilket jag är mycket skeptisk till.
I stället för att lägga energi på underliga "ledarskapsövningar" ser jag hellre att man koncentrerar sig på problemet och förstår att det handlar om träning. Då tror jag att man gör både sig själv och hunden en stor tjänst.
Är det inte ett faktum att människan är ledare över hunden? Varför är det så viktigt att veta om vi och hunden lever i en flock eller inte? Det är ju vi som sitter på resurserna och hunden måste ju anpassa sig till oss för att kunna överleva. I en flock så har ju alla individer normalt sett samma möjlighet att skaffa sig det den behöver. En duktig ledare får hunden att anpassa sig till de regler som människan satt upp för att hunden själv vill, inte för att den måste.
När jag ser på mina hundar som lever i en flock om 8, så slår det mig ofta att de alla leder i olika situationer. En av dem är alltid spanare när vi är ute, en anger tonen om fara närmar sig,en annan sätter igång lekar,återigen en annan är den som alltid lungnar ned situationen. Kort sagt de har olika roller i flocken beroende på vad som skall göras. Och jag då ? Jag talar förhoppningsvis om hur det skall göras !