Det finns enkla knep i vardagen för att våra spralliga slynglar ska lära sig att hålla sig inom ramarna. Varsågod, här kommer ett tips som kan underlätta tillvaron.
Variera mellan att hålla kopplet i vänster respektive höger hand, när du sitter ned,står eller går. Låt inte hunden korsa din ben för att lukta, hälsa osv. Däremot kan du byta hand och därmed sida för din hund. Ofta är vi bussiga och låter hunden gå i dikeskanten och nosa. Vi tillåter ofta att hunden får slänga sig förbi våra ben för att komma åt spännande lukter.
Utnyttja istället möjligheten att din hund "befinner" sig på "fel" sida och använd t.ex dikeskanten som en möjlighet att belöna hunden för att han går snyggt i kopplet, Premacks principle. (engelska). Farmors lag.
5 svar
ja, visst – självklart! men jag slarvar ofta med det och låter hundarna "välja" sida när vi går "löst" i koppel …
Det är ju inga problem om "hunden sköter sig", men det är viktigt att tänka på om det är en hund som är allmänt utåtagerande så att träningen inte bara sker i akuta situationer.Då behövs en grundtanke: hur vill jag att hunden uppför sig i kopplet?
Jag kör stenhårt med endast hund på vänster sida. Oftast underlättar det för både hundarna och ägarna, speciellt när hunden går lös. Enligt rekommendationer (tror inte det är lag längre) så ska man ju gå på vänster sida. Min gamla tik kunder vägreglerna bättre än de flesta vuxna människor
När jag första gången hörde Eva säga det här tyckte jag inte att det var alls viktigt. Då hade jag bara en hund, nu har jag tre..
Jag fick anledning att ångra att jag inte lyssnade på Eva även gällande detta råd
Även om man inte har utåtagerande hundar så är det en fördel med följsamheten till vilken hand man har kopplet i när man går med flera.
Nåt som oxå är lite knepigt när man har flera är när de skall rasta sig och tokdrar till rätt plats och snurrar och håller på. Jag får ingen ordning på det. Nån som har några tips?
maria med flatgänget
Håller med Gabbe till fullo. Och det är skönt att "kunna lita på" att ens hund vet var den ska vara då det ofta kan komma flexikoppelförsedda små gulltussar som inte behöver veta något alls – tyvärr.