Detta efterlängtade ord. För min del innebär det att jag vägrar flytta mig ur Stockholms län. Missförstå mig inte. Jag älskar mitt arbete men det blir många resor sittandes på tåg, bil eller flyg.

Igår gav jag bort mina biljetter till en konsert med Malena Ernman i Dalhalla. Jag vägrar att flytta på mig under min semester. Så, hur fördriver jag dagarna? Jag tränar Zakk, mig själv, läser en en
god bok. Med bok och hund i hand strosar jag runt i stan som är märkligt tom på
sina invånare. Desto fler är turisterna, vilket gör att jag känner mig som turist i min egen stad.

Som barn tillbringade jag en del somrar i norra Italien. Mamma slängde in oss barn i
bilen och körde sedan genom Europa där vi hyrde en våning i en liten by ovanför
Lago di Garda. Efter sol och bad i Gardasjön avslutade vi dagen med glass på en
restaurang i den lilla byn San Felice. Vi gick ofta dit ungefär vid samma tid som ”Damen med hunden”. Damen med hunden beställde alltid in två rätter, en till sig själv och en till sin hund. De hade en ordlös
kontakt med varandra och jag minns att jag var väldigt fascinerad över den ordlösa
kommunikationen och förtroendet mellan varandra. Efter maten torkade Damen sin
fyrbente vän om nosen med sin servett, betalade, reste sig och gick.

Idag ser jag mig själv i ”Damen med hunden”. Som i fredags morse efter ett chiropraktorbesök
tidigt på morgonen. Efter besöket fortsatte jag in till stan, parkerade bilen
bakom Nationalmuseet för att med hund, morgontidning och bok traska iväg till
Grand Hotel för en sen frukost bestående av två croissant, latte och juice.
Under två timmar hann jag läsa tidningen, dricka kaffe, mumsa på croissant medan
Zakk allt som oftast gladde många turistande besökare med sin vänliga och lugna
uppenbarelse.

Tack, Damen med hunden för den inspiration du omedvetet gav mig.