Jag har förstått att en del  personer blev besvikna över att jag inte
tvålade till Fredde, som tänker fel i
förhållande till dem själva. Jag må ha brister, men har sedan barnsben passat
mig för att döma andra, utifrån att somliga inte delar min egen uppfattning.
Jag utger mig inte heller för att sitta på den enda sanningen.

Nej, jag håller inte med Fredde om hur man hanterar tex. en
rottweiler som inte vill klippa klorna. Jag baserar kanske delvis mina metoder
utifrån ett kvinnligt perspektiv, min muskelstyrka räcker inte till för
att slänga femtiofem kilo rottweiler i backen. Mina
metoder baserar sig möjligen också på att jag inte känner behov av att hävda min
dominans eftersom jag känner mig trygg med andra metoder – utan risken för konflikter.

Det är viktigt för mig att ha kontakt med mina egna känslor
i relationen till min hund. Visst kan jag känna irritation och frustration, men
den insikten gör också att jag kan fatta beslutet att stanna upp och reflektera
över vad känslan bottnar i. De flesta situationer kan vi dessutom planera. De
akuta situationerna är i allmänhet få, om vi ligger steget före.

Diskussionen kanske inte infriade allas förhoppningar, men jag
ville förmedla att bakom varje ”metod” finns en känsla, ibland medveten och
ofta omedveten. Förändrar vi känslan, förändrar vi beteendet.
 
 

 

 

 

3 svar

  1. Eva, det är just därför jag har dig som främsta "guru" när det gäller hund! Har väldigt svårt för folk som har rätt 😉

  2. Visste att jag hade en kvinnlig sida. Baserar nog i det fallet också mina metoder – om jag nu ska prata metoder – utifrån mitt kvinnliga perspektiv.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.