Förhandlingar pågår mellan engelsmannen och kineserna. Vem ska ligga i soffan? Vem ska få första godbiten, vem skriker högst när vi kommer hem, Nemi eller Zakk? Just för tillfället är det oavgjort. Tidigare ledde Nemi stort.

Zakk har tagit på sig ansvaret för att Nemi och Zelda inte blir antastade av stadens herrar. Helt plötsligt har han vid fem års ålder börjat visa musklerna i möten med andra fyrbenta stadsinvånare. Det inskränker sig förvisso till en rest ragg. Skvallerträning står sedan tidigare på agendan för “Lilla My”, alias Nemi, som själv haft diverse åsikter om stadens andra fyrbenta invånare. Nu är “skvallret” temporärt återinfört, även när det gäller Zakk, till dess att han inser att damerna klarar sig utmärkt på egen hand.

Det är en ny upplevelse för min del, att leva med kineser. Som att till exempel komma ihåg att dra ihop näsborrarna på morgnarna när jag vaknar. I annat fall har jag omgående en kines i näsan. Å andra sidan går det att lyfta upp och dra ut kinesen ur näsborren, eftersom den betingar en vikt om ca tre kilo.

Den ena kinesen håller stundtals på att få en hjärtinfarkt då hon upptäcker engelsmannen – spatserandes runt med den älskade gröna ringen med rosa prickar – i munnen. I morse räddade jag “my precious” ur munnen på nämnde engelsman och överlämnade ringen till den stint stirrande och upprörda kinesen: jag hade just avstyrt ett begynnande världskrig. Stormaktspolitik är spännande!