Jag har som vanligt haft en intressant helg på Hundar i Kålltorp i Göteborg. Klubben som satsar på sina instruktörer och fortbildning. Vi har arbetat med hundar med olika typer av problem. Två av hundarna gjorde utfall mot andra hundar och en av hundarna omriktade beteendet mot sin ägare när han blev blockerad.
Just nu sitter jag på tåget från Göteborg till Stockholm. Snett mittemot mig, sitter en ung kvinna med sin hund. Hon jobbar på sätt och vis bra med honom men tvingas ändå ständigt bevaka hunden eftersom han tyvärr spetsat in sig på Zakk som sover på golvet, skyddad bakom mina utsträckta ben.
Det är en ansträngning för henne, och det är en ansträngning för mig i det tysta, eftersom jag inte kan bedöma allvaret i hundens beteende. En varningsklocka är dock hans fasta stirrande blick med korta slickar om munnen. Jag kan inte heller bedöma mattes muskelstyrka. Eftersom hunden inte kan koppla av i hennes närhet är dock ett tecken på att han inte är trygg intill henne i kupén, på tåget, i den här situationen. Kanske i andra situationer men inte just nu.
Matte arbetar trots allt bra med sin hund, men väljer ofta att fokusera på fel beteenden. Det är tröttande för båda två och risken är stor att någon ”flippar ur” av ren trötthet. Jag å min sida försöker fokusera på lugn och mitt skrivande, men självklart blir det ett mycket vak(t)samt lugn med utsträckta ben – ifall……
I värsta fall blir hunden negativt förstärkt när det gäller svarta labradorer, miljön (tåget). Det vill säga, förbudet som inte matte konsekvent kan hålla eftersom det uppstår ständiga tjat, riskerar att förstärka hundens aversion mot den sovande Zakk. I den här situationen riskerar nämligen hennes mycket föredömliga konsekvens att trots allt förstärka fel känsla hos hunden. Räcker det inte med ett par och få tillsägelser bör man vara mycket försiktig med att fortsätta med negativ bevakningsträning. Det skapar aldrig lugn och ro, utan istället aktiveras hundens flykt- och försvarssystem. Inte bara hundens för den den delen.
För att vi ska kunna glädjas och inte begränsas av våra hundar, måste vi ta ansvar och vila i olika situationer och miljöer. Det spelar ingen roll om hunden kan vila i soffan, det är sällan där problemen uppstår. En enkel regel är att vi belönar det lugn vi vill ha, oavsett om det är mycket korta stunder till en början. Vi kan förstärka känslan med aktivitet genom fortsätta promenaden, eller med godbitar eller lek, mm. Med allt som gör att våra hundar förstår att det är trevligt och lönsamt att vila tillsammans med oss. Då först finns förutsättningarna för att vi verkligen kan koppla av tillsammans – oavsett situation eller miljö. Annars blir vårt hundliv i värsta fall begränsat till att endast fungera tillfredsställande i vissa miljöer. Det var nog inte det vi tänkte, när vi stod med valpen i famnen, fyllda av tillförsikt och glädje inför framtiden.
