Sedan någon månad märker jag en tydlig skillnad på Tesla. Den första indikationen var att hon tog över larmandet från Will-Ja, eller kanske var det Will-Ja som anförtrodde Tesla den rollen. Det är som om att Tesla provar sina vingar, eller snarare sin stämma. Jag har ingen speciell strategi utan den avgörs av situationen och miljön. Som idag på morgonen då Tesla upprört skällde och kom inrusande. – Snabba dig matte! Jag gick ut och hängde med runt huset. Båda hundarna sprang upprört omkring och jag anade att grannens svarta katt haft fräckheten att äntra jyckarnas revir. Just nu sitter vi lanthandeln i Torna-Hällestad och jobbar. In kommer kunder. Vissa, ofta personer som stannar och funderar, faller inte Tesla på läppen, ”bestäm er, för böveln”! Nu ligger Tesla placerad under bänken jag sitter på och mina ben bildar en Berlinmur. Bakom dem ligger hon skyddad. Tesla är ledig från uppdraget och jag har övertagit larmandet. Fast ännu har det inte behövts. Jag är nog lite mer tolerant än den hormonella unghunden.
Ett svar
Ja, det tror jag måste kan instämma i. 🙂