Det är en vanlig  fråga som allt som oftast dyker upp på sociala medier och på kurser. Frustrationen över okända människor som vill hälsa på den söta hunden. Frustrationen över att kanske behöva avbryta en pågående träning. Tipsen är många, “sätt på hunden ett täcke där det står att träning pågår”, tycker någon. Andra rekommenderar att man ska bli förbannad och skrämma bort den kelsjuka människan som förtjust närmar sig ”bara för att klappa”.

Det är mycket som väcker beundran hos oss människor utan att det nödvändigtvis leder till fysisk kontakt. Men, hundvalpar väcker starka känslor hos alla, från motorknuttar till damer i stilettklackar. Människor kan liksom inte låta bli att falla ned på knä, trots snygga kostymer, stilettklackar, tatuerade ansikten och ben i gips.

Vari ligger då problemet med att människor vill hälsa på våra valpar? Är det inte en fantastisk start för valpen att få träffa hundälskande människor av olika slag? Långa, korta, tjocka, smala, skäggiga, glasögonprydda och i olika åldrar.

Jag ser motsägelser i detta. Vi vill knyta valpen till oss i olika miljöer, vi vill socialisera dem, men vi förväntar oss samtidigt att människor ska nonchalera våra valp där den tultar fram på gatan?

Kanske är detta det bästa träningstillfälle vi kan få. Låt oss bli miljonärer – genom att tillåta hälsningen. Den är bra för valpens utveckling. Däremot är det inte bra att vi blir förbannade på människor som vill hälsa. Det är ingenting som främjar valpens utveckling. .

Nästa gång någon hundälskare kommer fram, stick tyst en godis under nosen på valpen innan hälsningen. Varje gång valpen vänder sig om mot dig ger säger du valpens namn och ger en godbit.

Helt plötsligt har du fått en fantastisk hjälp av den valpälskande personen och en möjlighet att träna kontakt och namnträning. Dessutom kanske du har fått en vän eller hundvakt för livet. Hundtricket, du vet!