Till skillnad från hästvärlden har vi inom hundsporten inga såna begrepp. Definitionen av lösgörande övningar är “hästen får sträcka på sig och slappna av fysiskt och mentalt. Uppvärmningen är passagen mellan vila och arbete”.
I helgen hade jag en retrieverkurs. Som vanligt fokuserar jag mitt arbete på relationen och grundlydnaden. Nästan utan undantag är fotgåendet/transporterna den största stötestenen. Hunden går lugnt och fint så länge ingenting annat händer, i form av skyttar, skott eller kastare vilket får hunden att smälla av likt en champagnekork. Dragningen till personen som kastar den roliga apporten är stark. Kastaren är ju så mycket roligare än den egna matten eller hussen. Han eller hon, vars största roll innebär att bevaka att hunden går där den ska invid vänster sida.
Ett lösgörande arbete för en retriever skulle kunna se ut så här; Innan vi ens ger hunden kommandot “fot” går vi fram till kastaren, kopplar loss hunden och säger “hopp o lek”. Därefter går vi bort från kastaren som står helt passiv. Vi kikar samtidigt över axeln tills vi ser att hunden vänder sig om och tittar efter oss- eller börjar springa mot oss. Då först ropar vi in hunden och fortsätter att gå i riktning från hunden. Visa gärna att du har en belöning redan då hunden närmar sig dig (om du inte är tillräckligt charmig ändå). Belöna hunden direkt den närmar sig vänster sida. Först därefter vänder vi upp mot skytten. Vi är klara för dagens första rapport.
Den här övningen går ut på att hunden själv får ta ansvar för om en apportering ska börja eller inte. Den sker enbart om hunden självmant och utan kommando söker upp föraren. Genom den lösgörande övningen får hunden en chans att samla sig, göra en problemlösning, “hmmmmm……hur ska man nu få kastaren att slänga iväg apporten?”. Tänk, tänk, tänk…..”Jag springer till husse eller matte”. Övningen går att variera och göra svårare. En tyst kastare, en vänligt pratande kastare eller varför inte en kastare som viftar med armen? Endast fantasin sätter gränser. Apporten kastas enbart då hunden självmant har sökt upp föraren.
Om vi startar med lösgörande övningar, innan kommandot “fot”, ökar hundens kunskap om att den självmant och utan kommando måste söka sig till vänster sida för att en apport ska kunna kastas. Att enbart lära hunden att gå fot vid min sida är inte samma sak som att lära hunden att den själv måste ta ansvar för att söka upp vänster sida för att kastaren ska slänga iväg en apport.
2 svar
Åh så smart! Det här tankesättet går ju att använda på massor av olika träningssituationer.
Tack, det gläder mig att du ser möjligheterna. 🙂